Inför mer än 100.000 honduraner och Alba:s fem statschefer satte Honduras president Manuel Zelaya Rosales sin namnteckning på pappret som betydde att Alba har fått en sjätte medlem.
De kom från Honduras’ alla provinser och denna gång var det inte samma kostymklädda herrar och parfymerade damer från landets Industri- och boskapsägarförening som 2005 hälsade frihandelsavtalet TLC med USA välkommet.

Framför scenen med Zelaya, Chávez, Ortega, Evo, Dominicas premiärminister och Kubas Carlos Lage stod landets fattiga och organiserade bönder i Bloque Popular, paraplyorganisationen för landets revolutionära fackföreningar, studenter och landets vänsterparti; Partido Unificado Democrático, UD, och formade torget till en kokande kittel av glädje och entusiasm över beslutet att ansluta Honduras till det Bolivarianska alternativet för amerika, Alba.
– Jag kan inte försvara ett status quo när produktion och rikedomar koncentreras i ett fåtal händer medan majoriteten av vår befolkning lever i armod, sa president Manuel Zelaya Rosales som uppmanade den politiska och ekonomiska eliten i landet att ”landa i det 21:a seklet” och inte leva kvar i den tid då Bananrepublikens starke man, USA-ambassadören, var den som i allians med den lokala oligarkin bestämde allt i landet.
För många var beslutet en överraskning. Men något var på gång, det fick världen veta när Venezuelas president Chávez talade på 29:årsjubiléet för den Sandinistiska revolutionen den 19 juli i Managua, Nicaraguas huvudstad. Chávez slant med tungan när han informerade 200.000 nicaraguaner att Manuel Zelaya, nu döpt av Chávez till ”Comandante Vaquero” (Cowboy) hade beslutat att ansluta Honduras till Alba.

Zelaya hade inte ens hunnit resa tillbaka till huvudstaden Tegucigalpa förrän massmedia kastade sig över den liberale presidenten och kallade honom för ”Chávez medlöpare i Centralamerika”. I massmediakriget som igångsattes regnade anklagelserna – utlandshonduranerna skulle skickas tillbaka från USA, deras ”remesas”, pengar från dessa till sina fattiga familjer i Honduras, skulle stoppas, alla amerikanska maquilasföretag i Honduras skulle lägga ned sin produktion och flytta till Kina och Honduras skulle förvandlas till en militär plattform för Chávez’ expansionistiska planer i Latinamerika.

Silvia Ayala, en ung kongressledamot för det förenade vänsterpartiet UD som de senaste åren har varit partiets språkrör om ALBA, avfärdar påståendena.
– Mer än en överraskning var det en bra nyhet för Honduras’ folk. UD har hela tiden hävdat att Alba är ett alternativ för de mest fattiga som historiskt sett alltid har ignorerats, säger Ayala när hon tar emot Flamman i kongressen där UD har fem ledamöter.
Avtalet med Alba möjliggör för dessa småbrukare att deras varor och produkter till stora delar kommer att exporteras till Venezuela som därmed blir en säkrare avsättningsmarknad för landsbygden som har drabbats oerhört svårt av TLC-avtalet med USA. TLC har inneburit att den honduranska marknaden har översvämmats av importerade sub­ventionerade jord­bruksprodukter från USA medan den egna landsbygden lagts i träda.
– Från Kuba kommer Honduras också att importera läkemedel till mycket låga priser, något som kommer att märkas på de allmänna sjukhusen där det mesta saknas. Många av våra unga fattiga som vill studera till läkare i Havanna och Caracas kommer få ytterligare möjligheter till detta utöver det avtal som finns mellan Honduras och Kuba.

– Ett av de positiva besluten handlar om att vi återerövrar rätten att vara suveräna i våra internationella förbindelser. Det finns ett antal honduraner som oroas över USA-regeringens reaktion i stället för att oroa sig över sitt eget folks bekymmersamma situation. Det tog oss flera veckor att övertyga näringslivet att Alba inte är ett frihandelsavtal och trots att de inte ens hade läst avtalstexten så var de från början motståndare till Alba.
I tv- och radionyheterna dök det från en dag till en annan upp okända vad Silvia Ayala kallar för ”spökorganisationer” som betalade miljoner kronor för annonser på bästa sändningstider. I annonserna hetsade de mot Alba och främst Chávez som en fara för sysselsättning och ekonomi, mer arbetslöshet och deportationer från USA och att Honduras skulle förvandlas till ett militärt brohuvud för Chávez ”mot den fria världen”. Denna primitiva antikommunism har nu försvunnit. Men när Kongressens fyra av fem partier röstade för Honduras anslutning till Alba, lade Nationalpartiet, det stora högerpartiet i Honduras, ner sina röster.
Deporteringarna av papperslösa honduraner från USA har intensifierats de senaste tre åren. Varje vecka kommer det fullastade plan från USA med repatrierade honduraner, guatemalaner, salvadoraner eller mexikaner. Deras hemskickade pengar är den främsta posten i de centralamerikanska regeringarnas budgetar och den näst största i den mexikanska regeringens budget.

Krisen i USA slår nu ännu hårdare mot Centralamerika när de hemskickade pengarna minskar i omfattning för både de fattiga centralamerikanska familjerna, regeringarna och den köpkraft som redan tidigare var låg i dessa länder.
Honduras närmaste framtid är oviss. President Zelaya har inte stöd av majoriteten i sitt eget parti i beslutet om Alba. Det liberala partiet är ett högerparti där större delen av partiledningen på nationell och regional nivå representerar den ekonomiska eliten i landet. Nästa år ställer de upp med en presidentkandidat, Roberto Micheletti, som är transportmagnat och USA-vän.

Jordbruksprodukter i utbyte mot olja  

ENERGI: Energisparprogram genom att byta ut fyra miljoner glödlampor med stöd av kubanska ingenjörer. Investeringarna, 9,1 miljoner dollar, är en donation av Venezuela inom ramen för medlemskapet i det Venezuelaledda Petrocaribe. Investeringarna kommer att ge 24 miljoner dollar per år i besparingar för Honduras. Alba:s energibolag (Grannacional de Energía, Gas y Petróleo de la Alba) ska genomföra geologiska undersökningar på den honduranska atlantkusten i samordning med den honduranska staten för att leta efter olja och gas som finns i området mellan Honduras och Nicaragua. Via Petrocaribe försäkras Honduras bränsle de kommande 100 åren.

JORDBRUK: Honduranska jordbruksprodukter byts mot bränsle med målsättningen att skapa ett energipolitiskt oberoende mot de multinationella oljebolag som kontrollerar den honduranska marknaden. Via Alba ska ett forskningsinstitut skapas som ska ge tjänster inom forskning, teknologi och fortbildning i genetisk förbättring för mindre boskapsägare till ett belopp av 200.000 dollar. Donation av 100 traktorer från Venezuela för att stimulera produktionen hos småjordbrukare. En fond ska upprättas för inköp av basgrödor/frön för att motsvara kravet hos små- och medelstora jordbruksproducenter för ett belopp på 1,8 miljoner dollar. 30 miljoner dollar för att förstärka jordbruksbanken Banadesa.

UTBILDNING: Bredda alfabetiseringsprogrammet ”Yo si puedo”, Visst kan jag, till Honduras 206 kommuner. De nära två miljoner honduraner som är analfabeter (26 procent av befolkningen) ska kunna läsa och skriva efter 18 månader i programmet. Honduras blir då tillsammans med Kuba, Venezuela, Costa Rica och Bolivia fritt från analfabetism.

TELEVISION: Kanalen Telesur ska kostnadsfritt ge Honduras statliga tv-kanal teknisk assistans. Programmet ska via Venezuelas nya satellit ”Simon Bolivar” kunna ”laddas ned” av Kanal 8 i Honduras för sändning i landet.
Källa: Presidencia de Honduras, El Libertador