Det mesta som händer går oss förbi. De stora nyhetsbyråerna väljer ut det som ligger i deras blickfång, det som passar in i det rådande perspektivet.

Ett begränsat urval i oreflekterat tendentiös sammanfattning är det som huvuddelen av medierna förmår ge oss.

Detta gäller förstås också världslitteraturen. Mycket av det som översätts till svenska kommer från det mäktiga anglosaxiska språkområdet. Annat faller i glömska.

Därför är det glädjande att det finns tidskrifter som Karavan. Sedan 1992 har den Stockholmsbaserade redaktionen haft blicken riktad mot framför allt södra halvklotets litteratur. Karavan ägnar sig åt prosa och poesi från främst Afrika, Asien och Latinamerika, varifrån det kommer “en ny, omvälvande litteratur som är i färd med att förändra världslitteraturen av i dag”. Hittills har det resulterat i en lång rad nummer med intressant och annorlunda innehåll. Några exempel på teman: muntlig litteratur i Västafrika, romankonsten i Kambodja och ny arabisk litteratur.

I det senaste, ljusgröna numret presenterar redaktören Birgitta Wallin ett mer blandat innehåll. Nya Karavan kryssar kunnigt mellan kontinenter och språkområden; numret rymmer artiklar om såväl poesin på den indiska subkontinenten som skönlitterära texter av författare som brasilianske Rubens Figueiredo och libanesiska Vénus Khoury-Ghata.

Tidskriftens anslag är genomgående enkelt, avspänt och informativt. Man behöver knappast vara någon expert på tredje världens litteratur för att ha behållning av texterna.

Intressantast i detta nummer är nog Göran Skogbergs introduktion av den nicaraguanske prosaisten Sergio Ramírez. Den i Manágua bosatte författaren har ett trettiotal romaner och novellsamlingar bakom sig, varav många är spridda över stora delar av den spanskspråkiga världen. I nya Karavan bidrar Ramírez med två prosastycken, ”Vad drömmen kan” och ”Julstämning”, det första ett magiskt realistisk bildflöde, det andra en vardaglig mininovell om en mor som förlorar sin sjuka dotter. Det är briljant i såväl språk som innehåll, man anar att Ramírez är en författare av internationell rang.

Över huvud taget påminner Karavan oss om den värld som annars lätt försvinner i det ständiga bildflödet från västerländska nyhetsbyråer. Det är en upplevelse det är synd att vara utan.