Kanske har ni också sett den med egna ögon. Själv ser jag den till och med hemifrån på balkongen uppe i mitt betongtorn norr om stan, som en svart prick på den stora runda vita byggnaden långt där borta. Det är tydligen ett konstverk, och frågan om det är konst eller inte lägger jag mig inte i, men ganska larvigt tycker jag ändå att det ser ut.
Ännu larvigare blir det när man får veta att den röda stugan på Globen är reklam för ett projekt att försöka placera en likadan svensk stuga på månen år 2012.
Det ska uppmuntra oss att sikta mot stjärnorna och symbolisera att våra drömmar kan gå i uppfyllelse. Konstnären bakom både Globenhuset och månhuset heter Mikael Genberg, och den före detta socialdemokratiske finansministern Pär Nuder är ordförande för föreningen Månhusets vänner.
Jag är alls inte emot erövringen av rymden. Tvärtom! Jag firar gärna Kosmonautdagen den 12 april med sovjetisk champagne och fyrverkerier, för Gagarin är en av mänsklighetens största hjältar. Men att lägga miljarder på att placera en dum liten röd stuga på månen känns inte rätt. Tänk hur många bostadshus vi skulle kunna bygga för de pengarna här på jorden. Om pengar finns till att bygga en stuga på månen måste det finnas tillräckligt med pengar för att lösa bostadsbristen. Men tydligen är det en mera utopisk dröm än att bygga hus på månen.
När en annan konstnär, Victor Marx, nyligen byggde ett hus för hemlösa under Liljeholmsbron blev det ett jävla liv eftersom han inte hade bygglov. Men i Marxs hus var det i alla fall tänkt att människor skulle kunna bo, det var till och med en protest mot bostadsbristen.
Men ingen kan bo i stugan på Globen, och ingen kommer heller att kunna bo i stugan på månen.