– Skönt att sossarna får en spark i baken. Dom behöver det.
Jag minns samtalet med min vänsterkompis väl. Det var innan valrörelsen 2006 egentligen hade startat och vi stod på en fest och småpratade om valet, om hur Reinfeldt forsade fram. Min vänsterkompis var inte speciellt oroad. Kanske skulle vi få en borgerlig regering och några jobbiga år, men det fanns en ljus framtid därefter.
Det kan vara svårt att tro idag, men före valet 2006 fanns det många som ansåg att en valförlust var det socialdemokraterna mest behövde. Detta, och att sätta ut Göran Persson i skogen, skulle staka ut en lovande väg framåt. För när det hade skett, då skulle sossarna börja återfå lite jävlaranamma. Sossarna skulle förstå att de inte kunde fortsätta lura folk med någon slags vänsterprofil de två sista veckorna före valet, för att sedan köra borgerlig politik vid regeringstaburetterna. De skulle vara tvungna att ompröva sin nyliberala politik, som man knappt kunde urskilja från moderaternas, sin omänskliga flyktingpolitik och sitt kryperi för EU och USA. En yngre generation skulle slå sig fram, obehindrade av köttberget till ordförande, och ordna en helvetes åktur.
Jag önskar att jag hade en tidsmaskin som tillät mig resa tillbaka till denna fest med några nummer av Dagens Nyheter från hösten 2008. Kanske skulle jag först plocka upp tidningen daterad den 29 augusti 2008, där socialdemokraterna har svängt kring ombildning av hyresrätter till bostadsrätter. Det kan till och med vara bra, menar nu s och där de öppnar för högre hyreshöjningar i attraktiva innerstadsområden, som det står i artikeln.
– Men det handlar absolut inte om någon ren marknadshyra, säger socialdemokraternas bostadspolitiska talesman Carina Moberg.
Eller tidningen med datumet 8 september där socialdemokraterna gör en ”grundläggande omsvängning” för att få ned antalet sjukskrivna och långtidsarbetslösa. Nej, det handlar inte om att skapa ett arbetsliv som inte slår ut människor eller nå full sysselsättning med meningsfulla arbeten, utan att människor skall vara beredda på att flytta längre för att ta jobb. – Vi socialdemokrater har lämnat människor i passivitet, förklarar Ylva Johansson (s).
Sedan skulle socialdemokraternas nya flyktingpolitik från den 4 september demonstreras för människorna från 2006, där fokus flyttats från flyktingmottagande till arbetskraftsinvandring och där ”tydligare krav” skall ställas på flyktingar. Med Sverigedemokraternas nöjda godkännande i SVT:s Rapport samma kväll som appendix.
Samtliga omsvängningar, förnyelsetankar och nya idéer har en omisskännlig bismak av Täby.
Detta är vad som hänt i verkligheten – två år efter önskedrömmarna hos en massa människor som trodde att de var väldigt smarta.
Socialdemokraterna har haft en lång intern process, för att komma fram till att Fredrik Reinfeldts politik är ungefär 30 procent dålig och 70 procent bra.
Det finns en nära nog fulländad ironi i att Sahlin bleknar samtidigt som före detta statsminister Göran Persson åker omkring och talar sig varm för planekonomi som lösning på miljöproblemen, och att hans före detta pressekreterare Peter Akinder i tidningen Östran blivit en tydlig röst för att socialdemokraterna skall bryta upp den strikta budgetdisciplinen och börja tänka offensivt.
”Först principiellt motstånd, sedan en successiv anpassning och därefter ett tyst accepterande. Socialdemokraterna kan bättre.”, lyder hans kritik av socialdemokratins accepterande av jobbavdraget (Östran 8 september). Nej, sossarna blev faktiskt mindre radikala efter Persson.
Detta är Reinfeldt-effekten. Regeringen Reinfeldt flyttar Sverige några stora kliv åt höger. Socialdemokraterna följer efter. Regeringen Reinfeldt förlorar högst troligt valet, men den kan ha stakat ut kursen för Sverige för fem-tio år till.
Vad man kan lära av detta är några enkla levnadsregler. Den första rör en enda dag, valdagen, så den är lätt att komma ihåg. Vad det gäller är att valbåset INTE är rätt plats att fundera över om de borerliga partierna har blivit mysigare än socialdemokraterna. Det har de aldrig. Hur många dubbelhakor och gods en socialdemokratisk statsminister än samlat på sig, är han alltid bättre än en moderat.
Den andra regeln gäller alla andra dagar. Då gäller det att komma ihåg att socialdemokraterna av dagens kaliber kan lämnas obevakade, och aldrig kan lämnas ensamma med lobbyister, EU-byråkrater, storföretagsledare, borgerliga debattörer och politiker från partier till höger. Då kommer de – ungefär som en osäker tonåring som hotas med mobbning – att ändra sina åsikter just så mycket som de tror krävs för att undgå att få byxorna neddragna inför hela skolgården.
Vad som gäller är att visa att det finns ett minst lika argt gäng att ta hänsyn till på andra sidan skolgården, bestående av underbetalda sjuksköterskor, fattiga studenter, lurade pensionärer, superexploaterade städare, och helt vanliga Svenssons. Får man ihop hela det gänget, då vinner det nio fajter av tio, oavsett årstid, dagsform, regeringar och borgerliga tankesmedjor. MEN – och detta är underskattat: man samlar inte ihop gäng nr två på en kvart, och det kommer aldrig att ta en endaste fajt som det vet att de kommer förlora.
Regel nummer tre handlar därför om att aldrig deppa, och aldrig ge upp. Starta ett deppigt rockband eller skriv dikter, om du behöver bli av med ledsamma känslor. Det är dags att ta plats i det stora gäng av människor som varken gillar regeringen eller dess politik. Just nu ser det bara kanske ut som vi får igenom vår vilja efter 2010. Så det är inte helt oväsentligt att du är med och kavlar upp ärmarna.
/Aron Etzler