Jag hör det rytmiska trummandet av hans boll mot betongen, innan jag ser honom, den ensamma basketspelaren i gatlyktans sken. Där, på andra sidan gallret, dribblar han fram och tillbaka, bollen studsande i ett V mellan händerna. Han stannar upp, siktar, och skjuter på korgen. Han missar – men fångar bollen i luften och skjuter igen.
Det är onsdag, ett par timmar före midnatt. För tre år sedan hade här kryllat med ungdomar från hela Rom, och bollen hade dunkat i takt till svallande italo-pop. ”Mercolespritz”, en sammanslagning av orden mercoledì (onsdag) och aperol spritz, som såldes i plastmuggar för två euro, var beteckningen för onsdagskvällarna här, på vad som i studentmun kallades Il Playground. Men den var mer än bara en lekplats. Utöver ”mercolespritz” organiserades här välgörenhetskonserter, poetryslams mot krig, gratis hivtest och kvinnorättsdemonstrationer, bara under mitt första år i Rom.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!