Nedläggningen är det sista som sker. Inte sällan förebådas den av att två tredjedelar av butikslokalen upplåts till almanackor, pennor, spel och bokmärken, resten till sex bästsäljande, snarlika titlar.
När nu Hedengrens i Stockholm, Sveriges kanske främsta fristående bokhandel, befinner sig på fallrepet handlar det om en sista utpost. Låt oss därför tala om situationen för den svenska bokhandeln mer generellt.

I Sverige finns ungefär 300 bokhandlare. Det är en sjunkande, men ändå förhållandevis bra siffra. Vad som inte är lika bra är den geografiska spridningen: flertalet bokhandlare finns i eller i anslutning till stora städer.
I dag saknas bokhandel i 114 av Sveriges 290 kommuner. I 47 kommuner är Akademibokhandeln enda bokhandel. Sedan ett par veckor tillbaka ägs huvuddelen i denna landets enda bokhandelskedja av riskkapitalbolaget Accent Equity. Det är svårt att sia om Akademibokhandelns framtid.
En nedlagd bokhandel kan innebära en nedlagd kulturinstitution. Men det är också så att det ofta läggs ett kulturpolitiskt ansvar på bokhandeln som den inte förmår att bära på egen hand.

En bov i dramat är de fria bokpriser som Sverige har haft sedan avregleringen 1970. De skapar en priskonkurrens som gynnar internetbokhandeln. Men internetbokhandeln kan inte enkelt kompensera för en nedlagd bokhandel på landsbygden. Främst lockar nätbokhandeln kunder från storstadsregionerna, och kommuner med en befintlig bokhandel.
Utarmningen av Sveriges bokhandel visar att landet sannolikt är för litet för en avreglerad bokmarknad. Om vi fortfarande ser en poäng i att stödja bred bokutgivning och distribution, och skydda den välsorterade bokhandeln, krävs aktiva kulturpolitiska insatser. Fasta bokpriser är ett första steg.