I bioaktuella Challengers, regisserad av Luca Guadagnino (Call Me By Your Name) ser vi två trängtande män falla handlöst för dominanta och målmedvetna tennis-esset Tashi (Zendaya Coleman). I en scen leker hon med de två unga männens begär genom att besöka deras gemensamma hotellrum och fråga dem om deras sexuella erfarenheter. Tilltaget förstärker både deras uttalade fokus på henne och det mer outsagda homoerotiska gentemot varandra. Men i varje rörelse är det hon som kontrollerar situationen och styr riktningen.
Den intima scenen sätter igång en kedjereaktion av makt, dominans och lidelse, utspelat likt en passionerad tennismatch. Förutom filmens queera blick vilar här också en idé om kvinnan som ledande. Det kommer både från de förälskade männen i repliker som ”jag skulle låta henne knulla mig med ett racket” såväl som Tashi själv, när hon bestämt utbrister ”Jag tar så väl om hand om mina små vita pojkar”.
Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇
Prenumerera och läs direkt!
Samtliga prenumerationer ger direkt tillgång till alla artiklar på webben samt alla exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman extra skjuts med en stödprenumeration!