Motto: Ack, hur vacker är inte hackan i en annan mans händer!
Landets riksdag har ledamöter som jäser av omsorg om rikets medborgare. Därför stiftas lagar i en aldrig sinande takt som ska försäkra oss i allmogen allehanda viktiga saker. Inte minst Vänstern har ett tråkigt arv av centralstyrning och misstro mot lokalt självbestämmande. Reflexer från ”partiets ledande roll” och förtruppstänkandet? Folket ska skyddas från sitt eget dåliga omdöme att välja fel.
Lagen garanterar rättigheter ifråga om barn- och äldreomsorg, skola och till och med in på de förment frivilliga verksamheterna sträcker sig de folkvaldas omsorg över oss.
Eftersom man inte kan lita på den kommunala självstyrelsen har vi fått en lag som stadgar att varje kommun ska ha ett bibliotek. Exakt vilka böcker och öppethållandetider är dock, än så länge, beslut som får fattas lokalt.
Nåväl, i en värld av outsinliga resurser är detta förstås inget problem. Det är bara i den verkliga världen som debet och kredit kan vara lite svåra att få ihop. Men även det går förstås att lösa med ett riksdagsbeslut. Man bestämmer helt enkelt att alla kommuner ska varje år gå minst +-0! Fast helst bättre. Så då var det klart!
Därutöver har de statliga myndigheterna varsina egna stuprör att betrakta världen genom. Senast kunde man läsa att Arbetsmiljöverket hotar att förbjuda (!) neddragningen av antalet lärare i bland annat Lunds kommun. Och det här inte det enda exemplet på vare sig det verkets krav, eller andra tillsynsmyndigheternas ukaser om mer resurser för fler miljöinspektörer ena dagen och mer alkoholkontrollanter den andra dagen.
Ja, vi har till och med en lag som ålägger kommunen att ordna fram frivilliga (!) som kontaktpersoner. Exakt hur det ska gå till om inga frivilliga anmäler sig är inte klarlagt; kanske kan man tälja fram dem?
Alla de här besluten är säkert fattade i all välmening och av omsorg om medborgare och arbetstagare. Men sammantaget blir det som man brukar säga: Ingenting är svårt för den som inte ska göra det själv.