Det kanske är en förklädd biologisk klocka, men den senaste tiden har jag varit mycket inne i min lust. Jag har läst Annie Ernaux Sinnenas tid och hållit med den Nobelprisvinnande författaren när hon skriver att lyx är ”att kunna leva en passion för en man eller kvinna”. Jag har känt som gestalterna i dramaserien Three women (efter Lisa Taddeos roman med samma namn): att knulla har varit viktigare än allt annat (som att vara trogen sin man eller ta hand om sina barn), och jag har hållit med författaren Erica Jong när hon i den aktuella K Special-dokumentären Erica Jong – författaren och det knapplösa knullet säger att sexualitet är en stark drivkraft i människors liv som ”får allt att hända”.
SVT-dokumentären om Erica Jong berör till stor del den kultförklarade romanen Rädd att flyga som handlar om Isadora Wing som lämnar äktenskapet för att bli fri. Boken kom 1973 och väckte stor uppmärksamhet för sina sexskildringar. Jag läste boken för några somrar sedan och i det nötta exemplaret från biblioteket bläddrade jag efter sexscenerna. Men berättelsen var inte så erotiskt explicit som jag trodde och det gav mig insikten att kvinnor faktiskt inte behöver stå på barrikaderna för ett knapplöst knull längre. Samtidigt finns det i dag mycket som får mig att hålla med Erica Jong när hon i TV-intervjun ställer den retoriska frågan om den sexuella revolutionen inte var ett enda stort hyckleri.
Läs direkt. Bli prenumerant!
Få tillgång till alla artiklar och exklusiva poddavsnitt. Varje torsdag får du dessutom veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.
Är du redan prenumerant? Logga in
En frigörelse är ju inte sann så länge den verkar inom de ramar för sexualitetens gränser som sätts upp av ett normativt samhälle
Ironiskt nog ger Erica Jongs egen man Kenneth David Burrows (som dog i december 2023) ett svar – även om det inte är hans avsikt. Han hyllar det faktum att samkönade par numera får gifta sig. Det gör nämligen att också fler par skiljer sig, och det i sin tur ger honom mer arbete eftersom han är skilsmässoadvokat. Att ge advokater mer i inkomst kan väl knappast varit det primära syftet när hbtq-aktivister stridit för sina rättigheter? Som den brittiska författaren Zadie Smith påpekade när hon gästade Aftonbladets Kulturs podd Café Bambino: det finns fördelar med att stå utanför lagen eftersom ingen kan lagstifta mot en då.
En frigörelse är ju inte sann så länge den verkar inom de ramar för sexualitetens gränser som sätts upp av ett normativt samhälle – och så länge en lag eller rättighet upprätthåller en normativ familjebildning kan den inte vara ett slutmål för hbtq-kampen eller kvinnokampen. Till skillnad från Greta Schüldt tycker jag nämligen att äktenskap är konservativt, även om det är mellan bögar.
Men ja, sexuella fri- och rättigheter ses som eftersträvansvärda så länge de hålls inom ramen. Flator får gärna gifta sig, men gå inte lättklädda i Pride-paraden! Lev gärna flersamt, men ge tusan i att prata om det! Och såklart det är gulligt med bögar, men bara de lever i tvåsamhet.
Det sista blev tydligt i Netflix ungdomsserie Young Royals som tagit hela världen med storm. På flera sätt har den tänjt på gränser: serien berör en kärlek mellan kronprinsen Wilhelm och arbetarkillen Simon. Men det är inte så queert att det skulle kunna sluta på ett annat sätt än att Simon och Wilhelm fortsätter vara jättekära och blir ihop.
Det finns såklart inget subversivt i att maniskt ligga runt. Att leva heterosexuellt, gifta sig och vara monogam är det många vill och det är väl helt okej (även om det också är lite tråkigt). Men även andra alternativ måste vara möjliga utan att det förklaras bort. Inte sällan anses det att gå patriarkatets ärende om en kvinna hänger sig åt sin lust – en stor del av den kritik som filmen Poor things fick handlar om just det. Själv såg jag filmen som en analys av hur ens sexualitet kan förändras över tid, men också hur sexualiteten kan förändra en själv.
Likt filmens Bella Baxter har jag låtit min lust vara drivande i mitt liv den senaste tiden. Jag vägrar skriva under på idén att det enbart skulle vara en manlig fantasi, som om kvinnor inte har någon kåthet i sin egen rätt. Det blir svårt med knapplösa knull om de läses som de bara utgör männens blick på oss.
Precis som Erica Jong vill jag vara fri, kreativ och oberoende. Om den sexuella revolutionen gav oss mer självbestämmande vet jag inte. Men kanske visade den oss att det går att skriva om sex och samtidigt vara intellektuell. Att kvinnor som gör det till och med kan få Nobelpriset, som Annie Ernaux (bilden). Och en kvinnlig författare läses i dag inte som sådan, utan som enbart författare. Men finns det bara fördelar med att skriva om vårt självbestämmande?
Liksom att det finns fördelar med att stå utanför lagen, som Zadie Smith påpekar, finns det fördelar med att inte ha något språk för något. Det är först när vi exempelvis benämner en relation som polyamorös som polyamori kan ifrågasättas. Kanske är därför det mest subversiva vi kan göra ifråga om sex att inte skriva om det? Att berätta om lust kanske tar bort sexualitetens riktning och karaktär?
När Erica Jong i en scen i dokumentären klagar på att hon tvingas laga en tvättmaskin i stället för att skriva tänker jag att jag är nöjd så länge inga reparationer hindrar mig från att knulla.