Det finska inbördeskriget var ett blodigt klasskrig. När den borgerliga finska senaten utropade Finlands oberoende den 6 december 1917 utbröt en maktkamp som kulminerade i inbördeskrigets utbrott den 27 januari 1918. Över 90 år efter kriget slut är inbördeskriget fortfarande ett ”känslosamt ämne” i vårt grannland. Eftersom krigets klasskaraktär var så pass tydligt gäller det också för krigets terror. Över 20.000 av omkring 27.000 dokumenterade röda krigsoffer avrättades eller dog i de vitas fångläger. Om denna vita terror var det dock länge tyst i Finlands officiella historieskrivning. Tystnaden bröts först på 1960- och 1970-talen av radikala författare och historiker, men så sent som 1998 förmådde sig samhället inte att ordna med gemensamma minneshögtider för de vita och de röda krigsoffren.
Lokalhistorikerna Timo Malmi och Ari Järvelä har sammanställt vittnesuppgifter och arkivmaterial som belyser det finska inbördeskrigets viktigaste slag, slaget om Tammerfors i slutet av mars 1918. När Tammerfors till slut intogs av de vita trupperna var inbördeskriget i praktiken avgjort. Strax därpå föll även de resterande röda fästena i syd. Tammerfors blev också skådeplatsen för en av de största massakrerna mot de röda under kriget. En ökänd roll i sammanhanget hade de svenska frivilliga som deltog i slaget och i krigsbrotten efteråt.
Allt detta har påpekats tidigare. Malmis och Järveläs förtjänst är att de har lyckats samla många vittnesuppgifter ifrån diverse arkiv med muntliga minnessamlingar som dokumenterar såväl stämningen i staden som (ill-) dåden som begåtts. I boken blir tidens Tammerfors levande. Vi kan se hur de röda försvararna blir alltmer desperata och samtidigt också alltmer övertygande om att de i vilket fall som helst kommer att bli dödade, eftersom vita ”slaktare” har till vana att mörda sina fångar. Läsaren hittar också många vittnesmål som vittnar om de vitas förakt, hat och rädsla för de röda, något som motiverade de slentrianmässiga avrättningarna och andra grymma brott under kriget. Boken skapar en stundvis frustrerande förståelse för händelsernas dynamik. Och en vrede över att det gick som det gick.