Vad gör vi människor när en sjukdom får själva livsfundamentet att darra till? När tillvaron ohjälpligt förändras och allt ställs på sin spets.
Det är temat i Börja leva, den sydafrikanska nobelpristagaren Nadine Gordimers 18:e roman på svenska.
Paul Bennerman får en dag veta att han är sjuk i sköldkörtelcancer. Han genomgår därför en strålbehandling, som dock visar sig göra honom radioaktiv. Den 35-årige sydafrikanske ekologen ser ut som hälsan själv, men för att inte den farliga strålning han bär på ska drabba frun och deras lilla pojke, går han i karantän hos föräldrarna. Sexton dagar till att börja med.
Isoleringen hos föräldrarna tillbringas helst i trädgården; en frizon och en oas för reflektion kring livet i stort, hoten mot miljön i Sydafrika, och den sjukdom som kanske ska utplåna Paul Bennerman ”som art”, som ekologen i honom uttrycker det.
Anslaget i romanen griper tag. Nadime Gordimers stringenta prosa gör mig som läsare till ett med den oro de drabbade känner. Och hon beskriver skickligt huvudpersonens smärta att inte kunna röra den oförstående sonen. Jag som läsare blir berörd, och vill helt enkelt veta hur det går.
Det gäller inte minst hur beskedet om Pauls sjukdom påverkar tillvarons yttre lunk för föräldrarna Lyndsay och Adrian. Och ju längre romanen lider, blir deras parallella drama det intressanta och det som känns mest mångbottnat. Den enes sjukdom, en annans uppvaknande, kan med en bristfällig parafras beskriva en oväntad händelseutveckling.
Eller: Det är aldrig för sent att börja leva, trots allt.
Gordimers sentens är att människan bär på en oändlig förmåga att ”skapa vanlighet” ur nya situationer.
Börja leva bärs av ett växelspel mellan det privata och det offentliga.
Här sätts fokus på miljöskydd och lokalsamhälle, kontra modernitet, turism och industriell utveckling. Problematiken är universell och angelägen att belysa. Det är dock tveksamt om romanformen är den bästa.
Dualismen har ingen anhängare i Gordimer. Däremot tar hon ställning. Alla med normal fattningförmåga ser vart sympatin lutar i romanens konfliktbeskrivning mellan miljökramare och multinationella företagsintressen i Sydafrika. Nadine Gordimer är en politisk romanförfattare, på gott och ont.
Och USA får sig en släng av sleven när kärnkraft och energifrågor kommer på tal, och beskrivs som en omättlig stormakt ”med foten på allas tröskel”.
Vilken verklighet gäller då? ”Marknadsverkligheten” och reklambyråernas glättigt livsbejakande slogans. Eller naturens, symboliserat av det väldiga Okavangodeltat som enligt miljönissarna bara behöver lämnas i fred för att förnya sig själv, i evighet.
För ekologen Paul Bennerman är frågan enkel. Om det inte vore så att hustrun, Benni, eller Bernice, är en tongivande kraft på en av dessa reklambyråer.
Börja leva är en roman som ställer viktiga kontrasterande frågor om liv och – liv.