Lars Ohly är på gott humör, denna strålande septemberdag i Stockholm. Han har haft en fin semester och bland annat byggt en veranda med sonen.
Lars Ohly dricker kaffe på uteserveringen i city, efter att ha deltagit i ett möte arrangerat av Nej till EU.

Hur går det egentligen med arbetsgrupperna? En del av dina medlemmar är oroliga för att de inte ska få något inflytande, att de inte får information och att Vänsterpartiet ska utplåna sig självt bakom Socialdemokraterna.
– Jag har en bra kontakt med arbetsgrupperna. Det är positivt, vi har en bra diskussion som går framåt.
– Men jag delar oron att det ska bli för tyst om Vänsterpartiet. Det är viktigt att detta inte blir ett projekt som vi erbjuder folk att rösta på, utan att det blir något som folk deltar i.
– Nu har vi börjat komma igång med utåtriktade seminarier, men det är för lite. Vänsterpartiet driver på för att vi ska vara mer inbjudande men de andra partierna, särskilt Miljöpartiet, bromsar. Nu har de börjat inse, särskilt Socialdemokraterna, att det är en styrka att arbeta öppet. Vi kan nå människor som inte är med i något parti men som vill se en förändring.
Lars Ohly menar att det är en styrka att de rödgröna består av tre alternativ.
– Miljöpartiet betraktas ju, rättvist eller ej, som det parti som är bäst på miljöfrågor. Socialdemokraterna har sin tradition, sin historia och sin förankring. Vänsterpartiet ska fortsätta att vara ett tydligt socialistiskt och feministiskt alternativ.
– Detta kommer att ställas på sin spets när vi ska komma överens om en regeringsplattform. Kommer vi i regering, ja då måste vi vara överens om allt. Men inte innan dess. Regeringsplattformen får inte vara för omfattande. Men den ska ha en inriktning på jobben, socialförsäkringarna och klimatet. Kanske även lite grann av skatter.

Du är försiktig när det gäller skatterna?
– Ja tror fan det! Lars Ohly skrattar.
– Socialdemokraterna överbetonar vikten av att vi ger besked i skattefrågan. Vi överbetonar, med viss rätt, att vi måste börja med att ställa oss frågan vad vi vill göra. Vad är vårt projekt? Jo det är ju att vi ska ha ett socialförsäkringssystem som fungerar, och som inte stänger ute människor. Välfärden måste byggas ut och omfatta alla. Då måste det till förändring, både jämfört med nuvarande regeringen men också jämfört med hur läget var före valet 2006. Då måste vi prata om: Vad ska vi åstadkomma och hur snabbt? Vänsterpartiet har kanske en högre ambition inom välfärdsfrågorna, så vi vill inte komma överens om skatterna för tidigt.
– Olof Palme sa ju att politik är att vilja. Vi säger att vi kan återställa jobbavdraget så det inte drabbar pensionärerna. De andra säger att det inte går. Varför inte? Nuvarande regeringen har ju sänkt skatterna med nästan 100 miljarder.

Hur vill du att folk ska minnas det rödgröna samarbetet, förutom just att ni lyckades samarbeta?
– Om du undrar hur folk ska uppfatta vårt samarbete när vi är framme vid 2014, så handlar det även då om att människor ska ha sett förändring i verkligheten. De ska kunna säga att vi lyckats förändra när det gäller tillgången till bostäder, när det gäller kulturen, när det gäller välfärden, att skolan är rättvis för alla, att arbetslösa och sjuka inte längre jagas, att vi gjort investeringar för jobben och att vi har gjort klimatsmarta investeringar. Det ska vara konkreta och tydliga steg. Inte bara handla om att vi har kunnat sitta i samma rum och komma överens om fina formuleringar.
– Vi vill hålla kontakt med organisationer som Hyresgästföreningen, Naturskyddsföreningen, kvinnoorganisationer, och facken naturligtvis.
– Jag är inte rädd för för höga förväntningar. Höga förväntningar gör det svårare att stå emot förändring. Jag vill uppmana alla att ställa höga krav! Ingenting är omöjligt, det tar bara lite längre tid.
Lars Ohly anser att politiken håller på att bli mer blockindelad. Han menar att det finns en positiv aspekt med detta.
– Blockpolitiken som sådan gör det svårare för högern att få inflytande i socialdemokratin. När de har samarbetat med olika partier, och använt hoppande majoritet, då lutar politiken åt höger. Blockpolitiken i sig är inte vänsterns fiende. Men om den innebär att vi underordnas Socialdemokraterna, så försvagas vi. Vi måste stå fast vid att vi är tre partier inom samarbetet. Socialdemokraterna är så stora att de alltid kan få stöd för eller driva igenom sin politik.
– Socialdemokraterna har nog gjort den största resan i och med det här samarbetet. Men de har också förändrats. Och det är nog inte bara av taktiska skäl. Mona Sahlin ser nog det här som ett sätt att faktiskt skapa majoritet.

Det är ju lätt att sitta på ett möte med Nej till EU och kritisera S och MP. Men du kommer ju också att lägga band på dig utåt.
– Det skulle vara larvigt att påstå att jag inte måste lägga band på mig. Men det här samarbetet har i sig skapat en egen dynamik. Och det har gått snabbare än vi trodde, eller än jag trodde.
– Den dynamiken påverkar mig också. Jag lägger nog band på mig men det ska jag också göra. Vi är ju ett regeringsalternativ. Folk ska se oss som trovärdiga. Men jag menar att man har lättast att kompromissa om man är tydlig med vad man vill. Vi kan visa på att vi är det enda partiet som kräver ett tillbakadragande av styrkan i Afghanistan. Då kan folk acceptera om vi inte når ända dit när vi samarbetar.
– Men det finns en fara i om vi uppfattas som två cementerade fasta block och det blir svårare att se skillnad mellan partierna. Det ska vi bekämpa.

Finns det något i alliansens sätt att samarbeta som ni kan lära er av?
– De har varit skickliga, det måste man medge. De har faktiskt lyckats att behålla partiernas profilfrågor samtidigt som de kommer överens. Folkpartiet betraktas som det parti som drivit på utbildningspolitiken, som vi i och för sig avskyr. KD har profilerat sig på frågan att det är pensionärernas tur. Centerpartiet är det kanske svårare att se vad de har för profilfråga, säger Ohly med ett skratt.
– Moderaterna är det ledande partiet, som har flest ministerposter. Lika självklart som den nuvarande regeringen är en moderatledd regering, kommer vi att bli en S-ledd regering.
Men de rödgröna har också en del att lära om hur man inte bör göra, när det gäller minstrarna, menar Lars Ohly.
– De små partierna har blivit förlorarna. Ministrarna ska ju inte bara förespråka ett politikområde, utan vara företrädare för hela regeringen. Och så är det inte med de mindre allianspartierna idag. Det är bara Odell som inte är moderat som ändå betraktas som regeringens företrädare.
När det gäller att vinna valet menar Ohly att det kommer att bli en hård kamp.
– Det blir tajt! Vi måste både bidra till en valseger och få genomslag för vår politik. Nu är det jobb alltså, full rulle!

Lasses favoriter: Profilfrågor för V

Det feministiska persperspektivet. ”Det är vi som tydligast bär fram det och har ansvar för att det finns med.”

Motstånd mot utförsäljningar och avregleringar. ”Det är inte i första hand en fråga om kvalité utan om makt och demokrati.”

Arbetsrätten. ”Som också är en maktfråga. Den arbetsrätt som beslutades på 1970 duger inte idag. Vi ska naturligtvis inte luckra upp den, utan vi ska skapa anställningsvillkor och anställningsmöjligheter som är anpassade till situationen idag.”