Socialdemokraterna har beslutat sig för att med statliga Vattenfalls hjälp försöka få ned priserna på elmarknaden. Efter år av höjda och enorma vinster för elbolagen är det något många har längtat efter, ett bra exempel på att statligt ägande kan användas aktivt i medborgarnas intresse.
Det finns bara en logisk reaktion från moderaterna, ”Sveriges nya arbetarparti”. De KU-anmäler regeringen. Inte för att effekten av Vattenfalls prissänkning missgynnar konsumenterna. Utan för att den gynnar konsumenterna. Samt är för miljövänlig. Moderaternas Per Bill skräder inte orden, när han radar anklagelseakten.
− Näringsministern har den senaste tiden kommenderat Vattenfall att erbjuda lägst priser på marknaden och att leda utvecklingen av förnyelsebara energikällor.

Ja, det luktar verkligen illa. Att landets folkvalda regering har mage! Ekonomi skall skötas av anonyma aktörer på börshuset i Stockholm, inte av Thomas Östros! Bolag skall ICKE ägna sig åt miljöpolitik! Flamman vill härmed tacka Per Bill för att han gett det nya arbetarpartiet ett ansikte, som inte ens den bästa satirtecknare kunnat prestera.
Men moderaternas politik på energiområdet är än mer pinsam om man går tillbaka i historien.
Beslutet om att avreglera den svenska elmarknaden togs under regeringen Bildt 1994 under gemensamma jubelrop från storföretagen och borgerligheten. Nu skulle allt bli bra. Marknaden skulle äntligen kunna råda, Sverige skulle stoltsera med konkurrenskraftiga elföretag. Men det viktiga, för att sälja in reformen hos befolkningen, var förstås att konsumenterna skulle tjäna på avreleringen.
Mikael Odenberg, då riksdagsledamot och nu nu ekonomisk talesman för moderaterna, var klar över att detta var just det viktigaste. Avregleringen var, med hans ord ”ett stort och komplicerat ärende, som handlar om en elmarknadsreform vars syfte är att stärka elkundernas ställning genom att åstadkomma en fri konkurrens mellan dem som producerar elektrisk energi.” Riksdagsdebatten onsdagen den 25 oktober 1995.
Inte heller fanns det enligt Odenberg ”några risker för att en avreglering av elmarknaden skulle leda till en våldsam export av el som skulle riskera att priserna höjdes.”
I stort sett allt gick åt helvete för Odenberg och hans vänner. Konkurrensen övergick i privat kvasi-monopol. Tio år efter avregleringen har tre bolag, som delvis korsäger varandra, 90 procent av marknaden.
Och hur blev det med elexporten i den nya europeiska elmarknaden? Fyra miljö- och energiexperter, Christian Azar, Thomas B Johansson , Tomas Kåberger och Thomas Sterner, skriver i Göteborgs Posten 14/12 2004, att förändringen av EU:s elmarknad har mycket större påverkan på priset än stängningen av Barsebäck.
”Svenska kunder får inte längre el billigt från kraftverk i Sverige om industrier i Tyskland är beredda att betala mer. Detta system har drivit upp priset på all el och elkonsumtionen har som följd av det sjunkit i Sverige. /…/ Förr brukade elpriset sjunka när industrin tog semester och elkonsumtionen minskade. I år stannade elpriser på ungefär samma nivå samtidigt som exporten ökade. Exporten var som mest uppe i 4 000 MW, motsvarande sex stycken Barsebäcksreaktorers produktion!”
Flamman sammanställde prisresultaten fram till 23/9 2004. ”Sedan 1997 har hushållens elpris ökat ganska jämnt. Men trenden är entydig: industrins elpriser har ökat med 20–30 procent samtidigt som hushållens ökat med 50–55 procent.” Ja, det var alltså stigande elpriser för de allra flesta. Men också en allt större skillnad mellan storföretag och vanliga konsumenter, precis som i de andra branscher som avreglerats. ”– Vad storindustrin betalar, tillhör Sveriges bäst bevarade hemligheter, säger Kalle Karlsson, informationschef på branschorganisationen Svensk energi.” Det är alltså efter att vi känner till avregleringens effekter − som moderaterna inte ville låtsas om − som de KU-anmäler den kvarvarande möjligheten att få ned priserna.
Därmed har moderaterna A) visat att de antingen ljög eller var ytterst blåögda vid avregeringen och B) att de är helt ovilliga att göra något åt problemen. Vilket i sin tur gör det rimligare att anta att de helt enkelt ljög från början.
Sveriges nya arbetarparti: gratulerar till Vaxholm nummer två.