Influeraren Isabella ”Blondinbella” Löwengrips personliga varumärke är att vara en lyckad entreprenör. Men under de senaste åren har bilden smutsats ned av det hon själv kallar för ”kraschen”, vilket i korta drag innebar att hon avslöjades med att ljuga om besökssiffrorna på sin blogg. Företagen hon hade gjort reklam för drog sig ur. Kvar stod hon utan inkomster och med omfattande utgifter. När detta skedde blev hon inlagd på psykiatrisk slutenvård och fick diagnosen bipolär sjukdom, ett förlopp hon beskrivit i detalj i sin bok Isabella.

Nu när uppståndelsen efter ”kraschen” lagt sig har hon börjat att fjärma sig från diagnosen. Kanske har det gått upp för Isabella att bipolär sjukdom, till skillnad från adhd, inte kan säljas in som någon käck superkraft. Diagnosen som tidigare behövdes för att ge henne syndernas förlåtelse måste bort för att hon återigen ska kunna tas på allvar som affärskvinna. I Alexander Pärleros podd Framgångspodden resonerar hon kring diagnosen, och konstaterar att ”folk har försökt sätta diagnoser på mig under hela livet”. Enligt Isabella sattes ursprungligen diagnosen adhd för att hon drev fyra bolag och bara ville jobba och inte sova – ett beteendemönster som låter likt de maniska episoderna i bipolär sjukdom, en vanlig förväxlingsdiagnos till adhd. Hon fortsätter: ”Så går det några år, och så tänker man ’men Isabella, du kanske är bipolär. För det är depression ibland, och sedan sticker du till New York och ska bli världsstjärna’.” Diagnostiseringen framställs av henne som oseriös, slumpmässig och påtvingad.

Isabella har sedan ”kraschen” haft möjligheten att gå till en ny psykiater som erbjuder en annan förklaring än den hon fick under sin sjukhusvistelse. Den nya förklaringsmodellen är att hon har blivit ”fartblind”, något som tydligen kan hända ”entreprenörer”. Isabella tror inte längre att det ”ligger riktiga diagnoser där bakom”, utan menar att det är pressen runt henne och att hon har en ”hejarklack” som uppmanar till att bränna pengar som har lett till ”kraschen”. Blondinbella menar att hon inte har någon diagnos, utan att hennes ”krasch” beror på att hon är mänsklig och påverkas av sin omgivning. I hennes berättelse uppstår ”fartblindheten” för att hon är så framgångsrik att hon springer ifrån verkligheten.

Isabella återkommer ofta till att hon är mänsklig snarare än sjuk. Detta förklaras med att det finns yttre omständigheter som påverkat hennes agerande. Men bipolär sjukdom innebär inte att man inte påverkas av sin omgivning. Maniska och depressiva episoder utlöses ofta av större livshändelser: en graviditet, en närståendes död, en separation. En stor del av behandlingen är att lära sig känna igen riskfyllda situationer och skapa rutiner som främjar psykisk stabilitet.

Vad är det som gör Isabella mer ”mänsklig” än de personer med bipolär sjukdom hon önskar fjärma sig ifrån? Under kraschen var hon nära att gå i personlig konkurs, men lägligt nog hade hon ett kosmetikföretag att sälja som kunde täcka skulderna. Hon har haft tillräckligt med pengar för att ta det lugnt i ett år utan att bråka med försäkringskassan, och hitta en ny psykiater med en förklaringsmodell som passar hennes agenda. Isabella Löwengrips resurser gör att hon kan fly undan stigmat som bipolära med mer begränsade tillgångar inte har något annat val än att leva med.