Vår omskrutna svenska demokrati har under sistlidna månad uppvisat besvärande brister. Det är på tiden att vi mer grundläggande diskuterar hur ett riktigt demokratiskt system ska se ut. Ett system som låter alla medborgare delta och bestämma.
Sedan vi fick en röst i demokratiskt val (1921) har nästan ingenting förändrats beträffande demokratins formella och praktiska utförande. Detta trots att under dessa nästan 100 år har möjligheterna att kommunicera utvecklats enormt. Då var det knappast möjligt att utöva demokrati annat än i den representativa modellens form. I dag finns, och har funnits i åtskilliga år, teknik för att låta varje medborgare direkt och aktivt delta.

Dessvärre kan konstateras att intresset för en förnyelse till förmån för medborgarens deltagande inte finns hos den etablerade politikerkåren, den som missvisande, ibland kallas eliten. Anledningen är att politiken genom åren tenderat att bli ett yrke eller rent av något av gamla tiders frälse. Med EU har demokratin urvattnats och politikernas frälsestatus förstärkts och medborgarens åskådarroll cementerats än mer.
Vart fjärde år får vi erbjudandet att välja mellan personer som politiska grupperingar utsett till att vara värda vårt förtroende. Vid valtillfället saluför partier ett antal påståenden om vad man avser att genomföra om man kommer till makten. Genom åren har medborgaren kunnat konstatera att löften inte hållits och att långt mer än vad som salufördes har pådyvlats honom. Ofta genomgripande förändringar som överfört gemensamt ägande till privata. Djupgående förändringar som ingen kunde föreställa sig skulle komma att äga rum. Än värre – förändringar som är svåra att återställa.

Från början fanns ideologiska skillnader men nu satsar partierna på strategier för att erövra makten. Partierna har blivit apparater med huvudmål att växa så mycket som möjligt. I sin jakt på väljare har listiga strateger anlitats för att kunna lura medborgaren att svälja fagert tal och uppblåsta erbjudanden. De tidigare diskussionerna om olika samhällssystem har fasats ut i jakten på mittfåran och de 51 procenten.
Vår svenska demokrati kännetecknas av att medborgaren under tiden mellan valen tilldelas rollen av åskådare. Vid valtillfället ska han delta för att ge legitimitet och framställs som osolidarisk sälle om han avstår. Internt inom partierna gäller toppstyrning och låg takhöjd. Den mer enkla politikerns uppgift har degraderats till att vara den skitfina fasaden. Sålunda har demokratins förfall skett på bred front och accelererat under senaste decennier.

Direktdemokrati framstår som enda vägen ut ur förfallet och att återge makten till medborgaren och återfå debatt om ideologi, samhällsfrågor och viktiga budgetval. Schweiz praktiserar sedan länge en demokrati som låter medborgaren direkt få delta. Landets erfarenheter ska naturligtvis studeras när vi ska utveckla en egen direktdemokrati.
Dagens teknik har skapat utomordentliga möjligheter för medborgarens direkta deltagande. ”Eliten” brukar använda samma argument som överheten hotade med, då när vi fick rösträtten: Det korkade folket kan inte styra ett land!
I riktig demokrati föreslår medborgaren vad som ska röstas om och ett ärligt beslutsunderlag erbjuds. Politikerkåren reduceras till en liten grupp med uppgift att kontrollera att beslut genomförs. I riktig demokrati är alla med och formar nuet och framtiden. Riktig demokrati är en utvecklingsprocess som skapar ansvarsfulla, intresserade, medborgare. Riktig demokrati ger substans åt fagert tal om allas lika värde. Riktig demokrati ger åt var och en rättighet att få vara med under stunden på jorden.