Karl Staf, kanske den mest legendariska
av alla Flammanjournalister,
är nu inne på sitt 91:a levnadsår.
Kalles kropp är gammal, men
viljan är obändig. Och viktigast av
allt: Kalle är fortfarande kommunist.
Han har alltid varit det.
– Jag läser fortfarande Flamman
för att följa med vad som händer,
säger Kalle från sitt hem i Helsingborg.
Det är bara en kort färjetur från
där allt började; Kalle är visserligen
född på Östermalm i Stockholm,
men han växte upp i Köpenhamn.
Det var där han fick sin grundläggande
skolning i det hårda ämnet
klasskamp.
Det började med att han tog indianernas
parti i den eviga pojkbokskampen
mellan indianer och cowboys.
Och efter det har han hamnat
rätt i alla konflikter, tycker han.
Kalle åkte till Sovjet redan på 1930-talet. Han blev imponerad av
uppbygget. 1937 kom det första riktiga
elddopet för Kalle som då var
sjöman: Spanien.
I San Pedro i södra USA hade
Kalle blivit inblandad i sjömännens
klasstrider.
– Vi klubbade strejkbrytare på löpande
band. När rederierna sände
fram nya, klubbade vi ner dem
också.
Sjömännen pratade mycket om
Spanien och fascisternas angrepp
där. Kalle gjorde som många andra,
han åkte dit och stred med Thälmann-
bataljonen mot Franco.
– Tyskarna i bataljonen var bra
soldater.Men de hade varit ännu
bättre om de inte marscherat så förbannat
mycket, tyckte Kalle i Flamman-
intervjun 1988, där han också
brännmärkte trotskisternas agerande
i Spanien.
Spanien var bara början.
Rapporterade från Kina
Kalle Staf fortsatte sin aktiva klasskamp
som dansk motståndsman
under kriget – och som dödsdömd i
koncentrationsläger, sedan han gripits
av Gestapo. Som major (!) i
USA:s armé tills amerikanerna
upptäckte vem han egentligen var.
Som journalist på Ny Dag rapporterade
Kalle från bland annat Kina,
där han skrev avslöjande artiklar
om Maos gigantiska felsatsning ”det stora språnget”, artiklar som
ledde fram till boken Maoismen,
myt och realitet.
Och ingen, varken förr eller senare,
har rapporterat från Latinamerika
som Kalle. I det så kallade
fotbollskriget mellan El Salvador
och Honduras arresterades han
som spion, och dömdes till döden.
Han friades efter intensivt svenskt
diplomatarbete.
Det var efter kriget Kalle inledde
sin journalistiska bana.
– När jag blev korrespondent i
Moskva var det för Ny Dag. Men
det jag skrev där publicerades
också i Flamman, man skrev ju i
båda på den tiden. Ja, jag var uppe i
Luleå och jobbade. Norrskensflamman
var en viktig tidning, säger
Kalle idag.
”Ångrar flytten från Kuba”
Efter tiden på Flamman lämnade
han Sverige och flyttade till Kuba
där han rapporterade för tidningen.
Idag har han levt ett långt liv. Han
ångrar inget. Utom en sak.
– Att jag lämnade Kuba. Jag levde
ett helt annat liv där. Där kom vänner
och hälsade på, här lever man
som en enstöring.



