I förra veckan högtidlighölls Workers Memorial Day, en internationell högtidsdag som fackföreningsrörelsen utlyst för att uppmärksamma dödsfall i arbetet och arbetsmiljö.
Även om Sverige har förhållandevis få döda i jobbet, internationellt sett, så är antalet alldeles för högt.
År 2005 omkom 67 personer, varav fem kvinnor. Just fjolårets höga siffra beror på antalet olyckor vid uppröjningsarbetet efter stormen Gudrun – tio liv bland egenföretagare och anställda. Året dessförinnan dog totalt tio personer i jobbet, enligt Arbetsmijöverket. Tidningen Dagens Arbetes beräkning visar att 68 personer dött inom industrin sedan 1997.
Ibland sker olyckor på arbetsplatser där facket säger sig vara nöjt med arbetsmiljöarbetet och rutinerna. Men LO:s andre vice ordförande Ulla Lindqvist menar att de flesta dödsolyckor i jobbet beror på dålig planering, tidsbrist, trötthet, dålig kompetens och dåligt underhåll.
Pappers representant uttrycker det som att de stora personalminskningarna kan ligga bakom olyckorna i pappersbranschen.
Förutom de direkta olyckorna, finns problemet med olika exponeringar som leder till sjukdom och dödsfall på grund av arbetet.
Dödsolyckor till följd av sämre personaltäthet eller slarv är en pågående skandal som inte tar slut. Det är en mänsklig rättighet att kunna gå till jobbet utan att riskera att bli dödad, sjuk eller skadad. Den internationella arbetsmiljödagen fick inte den uppmärksamhet den förtjänade. Låt framöver åtminstone arbetsmiljön få det.