Över hela Latinamerika går den kristdemokratiska internationalen till offensiv och stöder alla högerkandidater i valen för att stoppa den ”Chavistiska smittan”.
”Det luktar något unket”, skrev USA-journalisten Jeremy Bigwood den 28 mars, när han granskade den pågående presidentvalskampanjen i Peru. Presidentkandidaten Ollanta Humala anklagades av CNN, börsanalytiker och politiska ledare för att ha orsakat ett börsras under ett antal dagar i Lima. Orsaken till den häftiga reaktionen var att denne antiliberal i början av året tagit ledningen i opinionsundersökningarna inför presidentvalet den 9 april.
Valet hade fram till ”överraskningen” Humala betraktats som en promenadseger för högerns kandidat Lourdes Flores. Hon är ordförande för ODCA, den kristdemokratiska internationalens kontinentala avdelning i Latinamerika och Karibien.
Flores och ODCA engagerade sig intensivt i augusti 2004 då en folkomröstning om president Hugo Chávez skulle ges förnyat förtroende eller om han skulle avsättas och nyval utlysas. Resultatet i folkomröstningen blev en chock för denna höger. Chávez ökade med två miljoner röster jämfört med valet 2000 och fick sammanlagt 60 procent av rösterna.
Från den dagen insåg den latinamerikanska högerns samordningsorganisation att Chávez måste stoppas med alla medel. Visserligen hade de redan 2002 stött militär- och statskuppen mot Chávez samt den efterföljande lockouten under två månader samma år, men det var efter folkomröstningen som den ODCA insåg att Chávez var något mer än en ”typisk nationalistisk populist”.
Bilden förstärktes av valen i Ecuador (Lucio Gutierrez 2002), Brasilien (Lula 2002), Argentina (Kirchner 2003), Tabaré Vazquez 2004 i Uruguay och Evo Morales i december 2005 i Bolivia. Störtandet av presidenterna Gutierrez i Ecuador och Sanchez de Lozada och Carlos Mesa i Bolivia sågs av högern och Vita huset som en bekräftelse på att den ”Chavistiska smittan” inte bara kan manipulera väljarna att rösta på de Cháveztrogna kandidaterna utan även störta dem om de förråder folket.
Och när då Ollanta Humala, denne överstelöjtnant med mestisiskt blod i ådrorna, som hade rest sig med sitt regemente i staden Tacna i södra Peru 2001 mot den valfuskande president Alberto Fujimori, tog ledningen inför presidentvalet från ingenstans, orsakade det ett närmast nervöst sammanbrott hos den politiska och ekonomiska eliten i Lima. Något måste göras för att stoppa ”Chávez´ lokale representant”, menade de som vill försvara det bestående systemet i Peru.
Om Humala var officer under Fujimoriregimen i regioner där Sendero- och MRTA-gerillan hade inflytande och där militären anklagats för att ha genomfört sitt klassiska ”smutsiga krig” mot civilbefolkningen”, då måste Humala ha varit inblandad i detta smutsiga hantverk.
Så presenterades och anklagades Humala den 15 februari. CNDH, Nationella samordningsorganisationen för mänskliga rättigheter, en relativt ansenlig människorättsorganisation i Peru, anklagade Humala för krigsförbrytelser och brott mot de mänskliga rättigheterna.
Anklagelserna tog skruv. Humala sjönk den kommande månaden kraftigt i opinionsundersökningarna medan Lourdes Flores, gick förbi Humala som sjönk till en tredjeplats. Humalas förflutna började synas i sömmarna men några direkta bevis kunde inte läggas fram mot honom. Idag leder Humala igen i opinionsundersökningarna.
