Tidskrift

Tiden – Socialdemokratisk kritik och politik
Nr 1/2012. De asociala ingenjörerna
– Nyliberalismen under huden.
Mentalt systemskifte?

”Det finns en annan socialdemokrati inuti socialdemokratin”. I ett brev från en gammal Tiden-redaktör till en ny citerar Pierre Schori från den nye chefredaktören Daniel Suhonens gamla tidning, SSU:s Tvärdrag. Och det är kanske det första som slår en när Stefan Lövén presenterar sin ”nya laguppställning” ungefär samtidigt som den nya Tiden kommer ut.

Nya Tiden är en infallsrik, detaljerad och svidande uppgörelse med det Sverige som Fredrik Reinfeldt och Anders Borg skapat. Lagd bredvid den nya ekonomisk-politisk talespersons uttalande vid presskonferensen understryker det Pierre Schoris citat med ett tjockt streck. Så här skrev Dagens Nyheter. ”Magdalena Anderssons uppfattning är att regeringens jobbskatteavdrag inte går att ta tillbaka … Fastighetsskatten går inte heller att återinföra. Hon är också skeptisk till de modeller för att beskatta förmögna som hittills presenterats. Rut-avdraget är den nya S-talespersonen däremot positiv till, hon använder det själv privat.”
Man kan säga att varje artikel i det senaste numret av Tiden är effektiv argumentation mot den linjen. Här lyfts fram vad som är särskiljande för socialdemokratin, inte vad som ligger närmast Anders Borgs senaste utspel eller budget. Och den som trodde att svensk socialdemokrati inte längre kan frambringa intellektuella av hög klass har fel.
Ulrika Lorentzis ”Asociala ingenjörer” är troligen årets viktigaste politiska text. Genom att på mikronivå lyfta fram hur vardagen har förändrats för  personalen på fritidshem och i privatiserad hemtjänst och ställa det mot relevanta nutida forskningsresultat visar hon hur samhället på kort tid vänt alla ”vi” till ”jag” och hur i takt med att privata aktörer släpps in på välfärdsmarknaden kostnaderna för varje åldring och fritidsbarn pressats till mycket låga nivåer. Det är välfärdsarbetares vardag och forskning i samspel och blir mycket effektivt.

I en annan bärande text lyfter David Eklind fram den amerikanska feministen Wendy Browns statsvetenskapliga forskning om hur nyliberalismen verkar ”aktivistiskt”, det vill säga genomför reformer som aktivt förändrar hur vi tänker och vad vi tycker. ”Nyliberalismen utgår inte från att människan är homo economicus – den syftar till att göra henne till en sådan.” Den samhälleliga gemenskapen förlorar sitt egenvärde och omvandlas till något vi använder för att få vad vi behöver i vårt isolerade privatliv. Det är det som är det som är den asociala ingenjörskonsten. Tro alltså inte på lögnarna som säger att ”driftsformen inte spelar någon roll.” Den är helt avgörande för hur vi agerar, tänker, väljer och är mot varandra i samhället. Den råa egoismen formas i oss av ett system som kräver det av oss för att vi inte ska gå under.
I Patrik Halls ”Utvärderingsdoktrinen” visar han hur detta nya system upprätthålls och utvecklas i utvärderingar och mätsystem som hämtats från det privata näringslivet. Gemensamt för alla dessa är, enlgt Patrik Hall, att de är till för att fria politikerna från allt ansvar. Väger Carmea pissblöjor? Utvärdera! Är skolorna usla? Öka kontrollerna. Den förda politiken har inget med utförarna att göra.

Lägg till bra och intressanta texter om borgerlig feminism, kulturen och vänstern och en redig genomgång av massmördaren Breiviks tankevärld, nu så omdebatterad på kultur- och ledarsidor, så har ni en tidskrift som är intressant långt utanför socialdemokratins inre liv.
Jag hoppas att Socialdemokraternas nya ledning ser att bredden i deras rörelse är positiv och att de inte ska kväva livsviktig idédebatt. Men realisten i mig är skeptisk. En så här rättfram och intressant politisk debatt kan straffa sig i tider när partiet vill återvända till värmen i mitten.