Citatet är hämtat ur EU-kommissionens strategi för brottsförebyggande arbete. Även EU:s ministerråd är inne på en linje som avlägsnar sig från klassiska rättssäkerhetsprinciper. Rådet har, bland annat på initiativ från Sverige, inrättat ett Europeiskt brottsförebyggande nätverk, som definierar brottsförebyggande åtgärder som ”alla åtgärder som är avsedda att minska eller på annat sätt bidrar till en minskning av brottsligheten och medborgarnas känsla av osäkerhet”.
Anne Ramberg, generalsekreterare för Advokatsamfundet, menar att dessa citat speglar en fundamentalt ny rättslig ordning, som snabbt växer fram med stöd i vaga hotbilder.
– Den typ av preventiv brottsbekämpning som blir alltmer utbredd gör att hela grupper pekas ut utifrån att det finns en allmän känsla av att det är ”någonting som pågår” i dessa grupper, säger Ramberg, som berättar att det finns EU-dokument som föreslår starkt repressiva åtgärder riktade mot hela muslimska grupper.
– Genom denna utveckling riskerar tvångsåtgärder att frikopplas från lagen. Ytterst kan det leda till att legalitetsprincipen överges, konstaterar Ramberg och påpekar att EU varit tvunget att i anslutning till definitionerna av kriminella grupper göra ett undantag för motståndsrörelsen under andra världskriget.
Anne Ramberg deltog nyligen i ett riksdagsseminarium anordnat av vänsterpartiet, där en rad personer tog ett samlat grepp om den senaste tidens explosion av lagar som står i strid med rättssäkerhets- och integritetsprinciper.
Journalistförbundets ordförande Agneta Lindblom Hul–thén konstaterade, i likhet med Ramberg, att det är en ny rättslig ordning som håller på att införas.
– Nu är det inte längre så att du är skyldig tills något annat bevisats. Nu är det tvärt om så att du är skyldig till något annat bevisats, säger Lindblom Hulthén.
Ja till automatisk lagring
En grundläggande beståndsdel i detta juridiska skifte är den ökade utbredningen av lagar – på EU såväl som nationell nivå – som tillåter repressiva åtgärder i förebyggande syfte. Den svenska regeringen driver kraftfullt på införandet av denna typ av lagändringar, och förra veckan röstade Europaparlamentet slutligen ja till ministerrådets förslag om automatisk lagring av telefon- och internettrafik, det förslag som den svenske justistieministern Thomas Bodström driver som sin hjärtefråga. Innan detta förslag blir till lag måste EU:s regeringar godkänna det.
På svensk nivå lanserade Bodström nyligen ett förslag om att polisen ska kunna använda hemliga tvångsmedel – som telefonavlyssning, kameraövervakning, husrannsakan och postkontroll – även i förebyggande syfte. Enligt förslaget ska en person kunna utsättas för sådana tvångsmedelsåtgärder utan att vara misstänkt för något, och utan att i efterhand ha rätt att få reda på att ingreppet skett. Flamman har tidigare skrivit om att Bodström själv betecknade en sådan ändring som innebärande en ny rättsprincip.
Vid riksdagsseminariet försvarar Britta Lejon (s), vice ordförande i justitieutskottet, regeringens hårda linje.
– Brottsligheten tar sig nya annorlunda uttryck och blir mer gränslös med hjälp av den nya tekniken. Vi kan inte bara sitta med armarna i kors när polisen och Säpo inte kan leva upp till sin uppgift att göra någonting åt denna brottslighet, säger Lejon.
Hon får i stort medhåll av Sten Heckscher från Kammarrätten i Stockholm, som ser inskränkningarna i oskyldiga människors integritet som en nödvändighet om man ska kunnas minska brottsligheten.
– Självklart måste man göra en avvägning mellan integritet och brottsbekämpning, men då måste vi vara klara över att värnandet om integriteten begränsar möjligheterna att bekämpa brott. Vi kan inte både ha kvar kakan och äta upp den, menar Heckscher.
Flera personer i panelen och i publiken invänder mot Lejons och Heckschers sätt att så entydigt ställa brottsbekämpning och integritetskränkning av icke-misstänkta emot varandra. Före detta EU-parlamentarikern Herman Schmid påpekar att de extraordinära åtgärder som togs under Kalla kriget knappast var effektiva ur brottsbekämpande synpunkt.
– Mängder av oskyldiga personer föll offer för dessa åtgärder, medan de som verkligen var skyldiga till allvarliga brott gick fria. Den typ av breda fångstnät som man lägger ut genom sådan här lagstiftning är inte alls effektiv för att bekämpa brott – vad som krävs är precision.
”Den goda staten”
Antagandet om att kraftiga inkräktanden på människors integritet bara sker i den utsträckning det kan göra brottsbekämpningen effektivare bygger också på ett antagande om att staten är god. Alice Åström, vänsterpartistisk riksdagsledamot, är en av dem som lyfter fram att detta är en farlig utgångspunkt.
– Det finns en utbredd argumentation för denna nya lagstiftning som lyder ungefär så här: ”Har du bara rent mjöl i påsen så har du ju ingenting att vara rädd för”. Så kan man bara resonera om man tror på Den Goda Staten. Som lagstiftare måste vi ha ett vidare perspektiv och skapa lagar som fungerar även när staten är ond, lagar som skyddar oss från staten, säger Åström och flikar in att detta är något hon om inte annat lärt sig av sin egen politiska historia.
Och Anne Ramberg känner ett behov att reda ut de mest grundläggande begreppen.
– Vi säger att vi lever i en rättsstat. Vad är då en rättsstat? Jo, det är en stat som är kapabel att ge de enskilda skydd från övergrepp från staten.
