Religioner är något människor har åstadkommit. Den oslagbara uppfinningen av en enda osynlig gud gjordes i Västasien. Han – för det var självklart en han då hannarna bestämde i trakterna där han uppfanns – han den osynlige kunde inte avbildas, han var ju osynlig. Människor fick inte heller avbildas eftersom vi dödliga ansågs vara avbilder av den odödlige, osynlige och allsmäktige.
En av mina lärofäder, som visste mycket om konst och alla sorters bilder, hävdade att budorden i gamla testamentet ursprungligen var åtta. Ett av de inledande var förbudet att avbilda, samma som hos muslimerna.

När kristendomen med Jesus som profet efter tre århundraden avancerade från folklig till statlig religion i romarriket försvann förbudet att avbilda. Jesus antogs vara både människa och gud. Målningar och skulpturer av människoguden, mamma Maria med flera började sedan spridas i väldiga mängder. Resultatet är antagligen den effektivaste propaganda mänskligheten råkat ut för.
När förbudet att avbilda upphävts utökades budorden med tre nya till tio istället för åtta. De gamla korta och kärva: Du skall icke dräpa! Du skall icke stjäla! fylldes på med pratiga bud som förhandlats fram på kyrkomöten, exempelvis det tionde: Du skall icke begära din nästas hustru, ej heller hans tjänare eller hans tjänarinna, ej heller hans
oxe, ej hans åsna, ej heller något hvad honom tillhörer (ur Doktor Martin Luthers Lilla Katekes, af Kongl. Maj:t antagen den 11 oktober 1878).
På 1500-talet började speglar bli rätt vanliga. De flesta hade aldrig sett sina egna ansikten förut. Åtskilliga blev ganska chockade. Spegelbilden stämde inte med deras egen föreställning om hur de såg ut.

Första gången jag var i en muslimsk stad (Casablanca) blev jag enträget varnad för att araber blev rasande om man fotograferade dem. Så jag frågade snällt om lov. Det blev förstås nej. Då provade jag att se jävligt glad ut, samtidigt som jag plåtade en gubbe i ett marknadsstånd och var redo att springa. Men han skrattade bara. Andra ville ha pengar. Ingen blev förbannad. Bilder av ansiktet är dock en känslig sak. Överklassens porträttmålare har i alla tider bättrat på och förskönat, Goya och några till undantagna. Folk går uppsnofsade till fotografen. En gång intervjuade jag tolv västmanlänningar om deras livs historia till boken Rapport från medelsvensk stad: Västerås. Jag ville ha foton i den av var och en men flera sa tvärt nej. De berättade gärna om mycket privata saker men ansåg det förmätet att visa en bild på sitt ansikte.