I en debattartikel i DN den 20 oktober redovisade Tidöavtalets fyra partiledare sin plan för att nedmontera själva grunden i den svenska välfärden. Nu tillsätts utredningen om hur nyanlända och icke-medborgare i framtiden ska behöva kvalificera sig till grundläggande ekonomiskt bistånd som försörjningsstöd, barnbidrag och bostadsbidrag, samt till socialförsäkringsförmåner som sjukersättning och föräldrapenning.
Det regeringen gör är att tumma på de inkluderande och generella principerna i vår välfärdsmodell. Nu ska förslag tas fram på hur tillgången till stödet ska börja skiktas mellan olika grupper i samhället. Ingen kan vara förvånad över att det är invandrare och nyanlända som är först ut i Tidöpartiernas utsortering.
Inom välfärdsforskningen har man länge studerat den så kallade ”förtjänandebedömningen” (deservingness judgement). Det handlar om att mäta och analysera människors attityder till vilka grupper som förtjänar att ta del av välfärden. I västerländska välfärdsstater hamnar invandrare i land efter land längst ned i listan, så även i Sverige. Näst längst ned brukar arbetslösa komma, följt av sjuka och personer med funktionshinder.
Därför är det listigt av Tidöpartierna att använda invandrarna som den första kilen för att bända upp våra generella trygghetssystem. Men ingen ska tro att det kommer att stanna där. Vilka grupper blir näst på tur att få sin tillgång till vår gemensamma välfärd ifrågasatt?
Att exkludera stora grupper som är bosatta i Sverige från rätten till basalt ekonomiskt bistånd kommer inte att leda till en bättre integration.
Det allra mest absurda med förslaget är dock att det säljs in som en integrationspolitisk satsning. Argumentet är att om människor trycks ut i ännu mer fattigdom och utanförskap så kommer deras motivation att integrera sig öka. Som om arbetslösa behövde piskas till att börja jobba och sjuka behövde utförsäkras för att bli friska. Högerns människosyn i ett nötskal: hungriga vargar jagar bäst!
Men människor är inte vargar. Hungriga, fattiga och desperata föräldrar kommer att få det ännu svårare att lära sig språket, klara den där utbildningen och hitta det där jobbet. Deras hungriga och trångbodda barn kommer få det ännu tuffare att komma ifatt i skolan. Och när välfärdsstaten drar sig tillbaka ökar beroendet av familjen, släkten och klanen. Kriminella strukturer ges utrymme att erbjuda alternativa inkomster, trygghet och gemenskap i stället.
Integration är i grunden ett jämlikhetsprojekt, som handlar om att människor som flyttar till ett nytt land med tiden närmar sig den infödda befolkningens inkomstnivå, utbildningsnivå och levnadsstandard. Att exkludera stora grupper som är bosatta i Sverige från rätten till basalt ekonomiskt bistånd och till grundnivåer i socialförsäkringar kommer inte att leda till en bättre integration.
Snarare kommer just fattigdomen, utanförskapet och segregationen att öka. Dessutom riskerar bristen på verklig integration att bädda för ett ännu mörkare skuggsamhälle med människoexploatering och arbetslivskriminalitet. Tidöpartiernas integrationspolitik är i själva verket en politik för mer segregation. Är någon förvånad?
