Sveriges socialdemokrater är förmodligen Europamästare i att få med sig sina motsträviga väljare. Det sker alltid med en väl inövad rörelse, vänsterfinten.
Den oförberedde motståndaren tror alltid att socialdemokratin skall stå på ett visst ställe – där den stått de senaste fyra åren till exempel – och att det skall gå att attackera där. Men icke: socialdemokratin drar åt vänster och rycker tillbaka åt höger så fort motståndaren är passerad.
Vi vet alla varför det fungerar. Det fungerar för att vi egentligen vill bli lurade: vi vill gärna att valparollerna ”Människan före marknaden” och ”Välfärd är ingen handelsvara” skall säga något om verkligheten.
Vi vill helst att Göran Persson nästa gång han påstår sig ta ansvar, lyssnar mer på människorna än marknaden. Vi vill tro att EU:s finansministrar – inklusive den svenske socialdemokraten Bosse Ringholm – när de lägger ut sina riktlinjer för den ekonomiska politiken och säger att medlemsländerna skall ”främja konkurrensen på varu- och tjänstemarknaderna /…/ och undanröja kvarvarande hinder (inklusive hinder som skapats genom skattesystemet) för /…/ marknadstillträde på tjänstemarknaderna” som de gjorde i juni förra året, skall få smäll på sina fingrar av Ulrica Messing, som tydligt på affischplats från Haparanda till Smygehuk lovar att välfärden inte skall bli en handelsvara.
Vi vill väldigt gärna tro att tjänstedirektivet, socialdemokraternas paradnummer denna valrörelse, skall avfärdas och att detta skall betyda något viktigt, inte bara att samma fenomen dyker upp någon annanstans.
Och vi tror i allmänhet på det, för vi har inte läst förslaget till EU-konstitution, där tjänstedirektivets text finns närmast ordagrant: ”Artikel III-29 Inom ramen för detta underavsnitt skall inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom unionen förbjudas när det gäller medborgare i medlemsstater som har etablerat sig i en annan medlemsstat än mottagaren av tjänsten.”
Är det någon som i ljuset av detta bättre begriper varför EU-konstitutionen absolut inte fick bli någon valfråga? Det är inte så svårt: konstitutionen är förstås överordnad ett enskilt direktiv. Och konstitutionen är socialdemokrater och moderater i stort sett överens om. Det är förstås svårt att finta någon med.
Om vi går med på att det är som statsministerns försäkrar – ”Du väljer ditt Europa” – då har vi möjligheten att välja att ta ett Europa där vi blir grundlurade vart fjärde år eller ett Europa där vi genomskådar dribblandet med löften.
Så låt oss tala om vad som kan göra de vaga löftena, de falska förhoppningarna och de fagra löftena sanna: EU-motståndare och en vänster som skrämmer slag på socialdemokraterna, på hemmaplan, i Bryssel och Strasbourg.
