Två skitår, säger Littorin om de kommande åren på svensk arbetsmarknad. Ett otippat ordval men 100 procent korrekt analys. Lägg därtill Lavalutredningen, som utmynnar i ett begränsande av strejkrätten och lägg därtill prognoserna från Arbetsförmedlingen som spår nio procent arbetslöshet.
Varsel och arbetslöshet och en jord som dessutom håller på att krevera. Helhetsbilden är mörk som decembernatten. Vad gör vi?
Klart är att den globala depressionen inte kan botas med Prozac.

Klart är att det ohållbara måste bli hållbart både på fabriksgolvet och i atmosfären. Jobb och klimat. Produktion och levande ekosystem. Den stora utmaningen för jordens alla hörn och vrår är att hålla liv i både planeten och ekonomin.
Förra veckan avslutades FN:s klimatmöte i polska Poznan. Syftet var att enas om en ny klimatuppgörelse. Tellus måste kylas ner. Utsläppen måste minska. Frågan är hur mycket och vem tar täten?

Fackföreningar och miljörörelser har fattat galoppen. Ett lysande exempel är den aktion som skedde i samband med att de första varslen kom på Volvo personvagnar under senhösten. Facket, det nystartade nätverket Klimataktion, Volvoanställda och forskare anordnade blixtsnabbt seminarier där möjliga lösningar diskuterades. Ledorden var rättvisa, omställning, omfördelning och planering. Rädda jobben – rädda världen, skanderades det.
Och det är så vi måste tänka: Jobben, klimatet och demokratin. Mer av allt det, vänster ut.
Problem? Att EU genom sina nyliberala fördrag sätter käppar i hjulet.
Lösning? Organisering underifrån.