Utrikes 18 april, 2019

Ecuadors högersväng blev Assanges fall

De sydamerikanska högervindarna har nått Ecuador. Trots att han representerar vänsterpartiet Alianza PAÍS har presidenten Lenín Moreno fört landet kraftigt åt höger. Det senaste tecknet på det är Julian Assanges indragna asyl.

London, 11 april 2018. Till slut händer det som alla väntat på. Efter indragen politisk asyl grips en sliten, långhårig och skäggig Julian Assange av brittisk polis utanför den ecuadorianska ambassaden för utlämning till USA, där han anklagas för försök till dataintrång. Mannen bakom beslutet heter Lenín Moreno, som efter tillträdet som president 2017 snabbt har vridit Ecuador åt höger trots att han representerar vänsterpartiet Alianza PAÍS.
– I dag meddelar jag att Julian Assanges respektlösa och aggressiva beteende, de fientliga och hotande uttalandena från hans organisation (Wikileaks) mot Ecuador och framför allt överträdelsena mot internationella avtal har lett fram till en situation där Assanges asyl är ohållbar, sade presidenten i ett tv-sänt tal till nationen.

Som framgår av citatet är regeringen Morenos officiella hållning till beslutet att man inte längre kunde tolerera Assanges beteende på ambassaden, där han bland annat beskrivs ha förstört golv genom skateboard-åkning, spelat fotboll med gäster, gjort digitala intrång i hemliga arkiv och betett sig olämpligt mot personal och vakter. Inrikesministern María Paulo Romo stod för ytterligare en uppseendeväckande anklagelse när hon efter gripandet påstod att Assange ”smetat bajs på ambassadens väggar”.
Alla håller dock inte med om regeringens bild. Även om Assanges tillstånd också av vänner beskrivs som bekymmersamt (han ska bland annat lida av tandproblem, D-vitaminbrist och depression) tror många av hans anhängare att den indragna asylen snarare beror på Lenín Morenos nära relation till USA och ett antal komprometterande dokument, publicerade på en anonym hemsida, som anklagar presidenten och hans familj för ekonomisk brottslighet via offshore-företag. Moreno ska ha blivit rasande över uppgifterna och härleder publikationen till Wikileaks, som dock nekar koppling till hemsidan. Också Assanges uttalade stöd för den katalanska självständighetsrörelsen ansågs störande då Morenos regering har täta diplomatiska band till Spanien.

Kritiken mot Ecuadors agerande är omfattande. Den kanske största kritikern är Rafael Correa, den tidigare presidenten som tilldelade Assange politisk asyl. Han beskriver nu sin partikamrat och tidigare vice-president Lenín Moreno som ”den största förrädaren i Latinamerikas och Ecuadors historia” för att ha skickat ut Assange och tillåtit brittisk polis inträde i ambassaden före gripandet.
Relationen mellan Moreno och Correa har fullständigt havererat trots att de tillhör samma parti och har suttit i samma regering. I Ecuador anklagas dessutom Correa för korruption och kidnappning. Expresidenten, som nu bor i Belgien med sin familj, kommer att arresteras så fort han överträder landets gränser. En anmälan skickades också till Interpol, som efter att ha undersökt fallet inte ansåg bevismaterialet tillräckligt för arrestering och utlämning. Correa anser sig vara utsatt för en juridisk och politisk komplott från Moreno och motsätter sig förhör på grund av brist på rättssäkerhet i hemlandet.

Vad är det då som har hänt mellan de tidigare partikamraterna? För att svara på den frågan behöver vi gå tillbaka till april 2017. Den latinamerikanska vänstern drog då en lättnadens suck efter att Lenín Moreno vunnit i presidentvalets andra omgång. Ecuador hade inte svepts med i de nyliberala vindar som börjat blåsa över kontinenten. Moreno garanterade under valkampanjen att den populära ”medborgerliga revolution” som sjösatts av Alianza PAÍS och Rafael Correa 2007 skulle fortgå.
Correa hade med stor framgång och omfattande folkligt stöd lett landet under ett decennium. ”Den medborgergliga revolutionen” bestod av förmögenhetsomfördelande reformer, där landets oljeinkomster började användas till sociala satsningar och investeringar i infrastruktur, samt en ny progressiv konstitution. Ekonomin gick urstarkt. Enligt Världsbanken sjönk fattigdomen från 37 till 23 procent mellan 2007 och 2016 samtidigt som den ekonomiska jämlikheten ökade kraftigt. Med sin doktorsexamen i ekonomi gav Correa den latinamerikanska vänstern trovärdighet när han satte sig upp mot Internationella Valutafonden, IMF, och Världsbanken. Han vann därefter popularitet inom vänstern – men fick hård kritik från högern – när han ogiltigförklarade och omstrukturerade stora delar av statsskulden.

Även internationellt gjorde Correas regering avtryck. I stället för att söka stöd hos USA och den globala kapitalismens institutioner stärkte Correa relationen till progressivt styrda länder i närområdet: Lula i Brasilien, Chávez i Venezuela, Morales i Bolivia och Kirchner i Argentina. Med Ecuador som pådrivare skapade därefter de latinamerikanska staterna den bilaterala organisationen UNASUR för ökad regional integration. Huvudkontoret anlades i Ecuadors huvudstad Quito.
Den åtgärd som fått mest genomslag globalt ägde dock rum 2012 när Assange, som Correa beundrade för arbetet med Wikileaks, gavs politisk asyl. Rogelio Núñez, forskare i statsvetenskap vid Real Instituto Elcano i Madrid, menar i en intervju med BBC att skyddet av Assange var symboliskt viktigt för Correa, inte minst för att illustrera motståndet mot USA:
– Julian Assange var en symbol för Rafael Correa som gav honom utrymme i ett internationellt politiskt sammanhang och tog honom närmare vissa politiska allierade.

Som framgår av citatet är regeringen Morenos officiella hållning till beslutet att man inte längre kunde tolerera Assanges beteende på ambassaden, där han bland annat beskrivs ha förstört golv genom skateboard-åkning, spelat fotboll med gäster, gjort digitala intrång i hemliga arkiv

Den förda politiken har skapat många fiender bland Ecuadors eliter, men stort stöd bland de fattiga och i ursprungsbefolkningen, något som förstärks ytterligare av att Correa talar indianspråket quechua. Populariteten har manifesterats genom tre valsegrar varav två redan i första omgången. Trots ekonomisk tillbakagång med kraftiga underskott mellan 2015 och 2016, korruptionsanklagelser och kritik för att vara auktoritär och repressiv mot media var Correas position alltjämt gynnsam inför valet 2017. Konstitutionen tillät dock inte ett tredje omval, men i och med Lenín Morenos tillträde trodde de flesta Alianza PAÍS-anhängare att ”den medborgerliga revolutionens” framtid var säkrad. Riktigt så blev det inte.
Under sina två år vid makten har Moreno fört Ecuador åt höger i rekordfart. Med målet att avsluta landets politiska polarisering inleddes en dialog med de som avskyr Correa allra mest: landets näringsliv. Resultatet? Ökat marknadsinflytande och en utrikespolitik i linje med USA:s och den övriga rika världens. Medan högern var nöjd följde den regionala vänstern utvecklingen förvånat.

Morenos val av finansminister, ekonomen Richard Martínez, förvånade också. Martínez har en bakgrund inom det ecuadorianska näringslivet och står långt ifrån Alianza PAÍS traditionella ekonomiska politik. Detta visade sig också tämligen omgående genom åtstramningsreformer, uppluckring av arbetsrätten och skattelättnader för företag. I mars annonserade regeringen också att Ecuador, för första gången på 16 år, tagit lån från IMF på 10 miljarder dollar. Motkravet? Smärtsamma åtstramningsreformer för att minska budgetunderskottet under de kommande två åren. Rogelio Núñez menar i intervjun med BBC att liknande beslut hade varit otänkbara under Correa:
– Ett avtal med IMF under Correas tid hade varit omöjligt. Det är sant att han ibland var pragmatisk, men IMF var ett av monstrena för honom, en av de organisationer som han kritiserat mest och som driver en politik som han uppfattar som nyliberal och således i motsättning till folkets intressen.

Även utrikespolitiskt har tonen förändrats drastiskt. Regeringen meddelade nyligen att Ecuador kommer att dra sig ur UNASUR för att i stället be om inträde till frihandelsunionen Alianza Pacífica, ett samarbete mellan regionens traditionellt konservativa länder Chile, Colombia, Peru och Mexiko. Åtgärder som kraftigt bryter mot Correas vänsterinriktade utrikespolitik.
Men det är inte bara ekonomiskt och utrikespolitiskt som högervridningen visat sig. Ecuador har tagit emot jämförelsevis få flyktingar sedan krisen förvärrades i Venezuela. Villkoren för uppehållstillstånd är hårda och hatbrotten mot venezolaner har ökat. Moreno själv kritiserades hårt för att i januari ha bidragit till ökade spänningar när han fördömande generaliserade om venezolanska migranter efter att en kvinna mördats av en venezolansk gärningsman.

Regeringens officiella bevekelsegrund för den nyliberala kursändringen är att vända den ekonomiska utvecklingen och få bukt med landets korruption. En person har utsetts till syndabock: Rafael Correa. Sedan Moreno tillträdde har mängder av anklagelser riktats mot Correa, som planerade att kandidera i presidentvalet 2021. De planerna stoppades 2018 genom en folkomröstning vars resultat omöjliggör ytterligare en kandidatur. Bland Morenos kritiker var folkomröstningen en förtäckt strategi för att försvaga den alltjämt populäre Correa politiskt. I det tidigare enade partiet Alianza PAÍS har nu en djup splittring uppstått mellan ”correister” och ”morenister”, där de senare uppenbart har överhanden i nuläget. Enligt Rogerio Núñez är dock kampen mellan de två långt ifrån över:
– Den politiska fasen är över, åtminston denna (Assange-fallet), men vi träder nu in i en mer ekonomisk fas. Efter avtalet med IMF måste Lenín Moreno implementera ett antal strukturreformer som kommer att vara mycket impopulära och ovälkomna bland delar av befolkningen, säger han.
Han pekar dock också på att dessa reformer kan vara nyckeln till en möjlig återuppståndelse för ”correismen” eftersom någon förmodligen kommer att försöka utnyttja missnöjet som de åtgärderna för med sig.
– Det kan vara en språngbräda för ”correismen”.

 

_____________________________________

Prova Flamman!

Nu kan du få Flamman i en månad helt gratis. Följ länken för mer information.

Flammans veckobrev

Låt Flamman sammanfatta veckan som gått. Prenumerera på vårt nyhetsbrev och häng med i vad som händer.

Genom att fylla i och skicka detta formulär godkänner du Flammans personuppgiftspolicy.

Nyheter/Utrikes 19 april, 2024

Efter inreseförbudet: Jannis Varoufakis tänker inte hålla käften

Jannis Varoufakis talar i Atenförorten Nikea inför det grekiska valet 2019. Foto: Petros Giannakouris/AP.

Efter att Berlinpolisen upplöste den palestinska kongressen förbjöds den grekiska politikern Jannis Varoufakis att arbeta. Nu förklarar han varför de vill tysta honom.

Den tre dagar långa palestinska kongressen i Berlin förra helgen var tänkt att sända en signal om solidaritet med folket i Gaza. Under mottot ”Vi anklagar” ville palestinska, judiska, tyska och andra internationella aktivister samlas för att tala om den fruktansvärda situationen i Gaza och sätta press på den tyska regeringen att kräva en vapenvila. Men bara två timmar efter att den inleddes fredagen den 12 april tog sig polisen in i byggnaden, stängde av strömmen och tvingade hundratals deltagare att lämna evenemanget. Därefter upplöstes konferensen.

En av de planerade talarna var Greklands förre finansminister Jannis Varoufakis. Polisen ställde inte bara in hans tal – han meddelade också att han hade belagts med ett allmänt förbud mot att verka i Tyskland och att han inte ens fick tala via videoöverföring. Tysk media rapporterar nu att detta straff nu har reducerats till ett inreseförbud.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Loren Balhorn
Chefredaktör för Jacobin i Tyskland.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Bosättare fördrev palestinier med hjälp av Israels armé

En israelisk soldat iförd kostym vid ett högtidsfirande organiserat av bosättare på Västbanken. Foto: AP Photo/Leo Correa.

Israelisk militär och bosättare kritiseras av Human Rights Watch för sin behandling av palestinier på Västbanken. Organisationen rapporterar att palestinier har fördrivits från sina hem, och många vågar inte återvända.

– Bosättare och soldater har fördrivit hela palestinska samhällen. De har förstört varje hem, med uppenbart stöd från styrande israeliska myndigheter, säger Bill Van Esveld, biträdande barnrättschef på Human Rights Watch (HRW), i ett uttalande på organisationens hemsida. Han fortsätter: 

– Medan världen fokuserar på Gaza så ökar övergreppen på Västbanken, underblåst av årtionden av straffrihet och likgiltighet bland Israels allierade.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Inrikes 18 april, 2024

Borta med vinden

Vattenfall har investerat miljarder i tre stora vindkraftparker runt Fredrika. Produktionen täcker ungefär en procent av hela landets elbehov, men intäkterna för byn och för Åsele kommun är små. Foto: Robert Henriksson / DN / SCANPIX.

Vind- och vattenkraften i trakterna kring Fredrika producerar en procent av Sveriges el. Samtidigt stängs bibliotek och äldreboenden i närområdet. Med de regler som finns i Sverige stannar vinsterna sällan kvar i bygden.

Skylten som visar vägen mot biblioteket sitter kvar i Fredrikas centrum, men i början av februari slog det igen dörrarna för gott.

Bibliotekarien Britt-Marie Arvidsson har kört de två milen in till Fredrika för att visa oss biblioteket. Det ryms i ett enda, lite större rum i den låga röda skolbyggnaden. Trots det begränsade utrymmet finns allt som man kan vänta sig: skönlitteratur, deckare, fakta, och en avdelning om bygden och landets norra delar. Barnen har ett eget hörn med en kåta där man kan krypa in för att läsa i lugn och ro.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Arne Müller
Journalist i Umeå, som har skrivit boken "Norrsken: Drömmen om den gröna industrin", som granskar industriprojekten i norra Sverige.
Nyheter/Utrikes 18 april, 2024

Google-arbetare avskedas efter protest: ”AI-drivet folkmord”

Teknikarbetare protesterar utanför Googles huvudkontor i San Francisco i december 2023. Foto: Santiago Mejia/San Francisco Chronicle/AP.

28 anställda sägs upp efter att ha kritiserat teknikbolagets samarbete med israelisk militär.

Minst nio anställda på teknikjätten Google greps i tisdags under en tio timmar lång sittprotest inne på företagets kontor i New York City och Sunnyvale. Under onsdagen meddelade Google i ett internt meddelande att 28 anställda har avskedats för medverkan i protesterna, rapporterar The Verge.

– Allt fler är villiga att riskera sina jobb för att stå upp mot medverkan till folkmord, säger organisatören och Google-arbetaren Ray Westrick till Democracy Now!.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Peter Eriksson
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Utrikes 18 april, 2024

Putin trappar upp jakten på socialister: ”Värre än någonsin”

Georgier protesterar mot den ”ryska lagen” om utländska agenter den 9 april 2024, som har spridit sig i regionen. Foto: Shakh Aivazov/AP.

Ryska socialistiska rörelsen är senast i raden att klassas som utländska agenter och förbjudas att verka i landet. ”Jag räknar inte med att överleva kriget”, säger den svartlistade statsvetaren Greg Judin till Flamman.

Varje fredag håller Rysslands oppositionella andan. Då presenterar nämligen det ryska justitiedepartementet de senaste tillskotten till sin lista med ”utländska agenter”, där både individer, organisationer och medier kan hamna.

Fredagen den 5 april utökades listan med ett nytt namn: Ryska socialistiska rörelsen (RSR), en vänstergrupp med rötter i trotskismen. Flamman ringer upp Ilya Budraitskis (bilden), en av organisationens medgrundare, som sedan krigets början befinner sig i exil i USA.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Kultur 18 april, 2024

”Smärtpunkten” hyllar den hårda vården

Tony Olsson, spelad av Martin Nick Alexandersson och Riksteaterns producent Isa Stenberg (Maria Sid). David Dencik spelar Lars Norén. Foto: Nicklas Elmrin /SVT.

SVT:s serie om dubbelmordet i Malexander gestaltar en kriminalpolitik i förändring, men är okritisk till dagens trender. Kriminologen Hanna Tenenbaum har sett ”Smärtpunkten”.

Den 28 maj 1999 sköts poliserna Olle Borén och Robert Karlström ihjäl i Malexander av tre nynazister. Händelsen skakade Sverige. Själv var jag bara tre år, och berättelser om de sår som dåden lämnade fick jag ta del av långt senare.

SVT:s Smärtpunkten tar avstamp några månader tidigare, och gestaltar arbetet med Noréns pjäs 7:3, med tre fångar varav två nynazister i rollerna. Pjäsen spelades på scener utanför anstalter och efter den sista föreställningen rymde skådespelarna. Jakten på dem slutade med morden i Malexander.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Hanna Tenenbaum
Kriminolog.
Veckobrev 17 april, 2024

Jag älskar Sverige mer än Ivar Arpi

Till Sveriges försvar mot nationalisterna! Foto: Privat.

Jag skriver detta på väg hem från en föreläsning om Sveriges psykedeliska historia i Skövde, som jag måste säga är en fantastisk plats. Det första man möts av vid stationen är nämligen ett jättelikt kulturhus. Att det ser ut som en tegelborg från Super Mario Bros gör inte saken sämre.

Kulturhuset byggdes 1964 efter en ritning av Hans-Erland Heineman och sägs vara Sveriges första. Innanför tegelväggarna finns konsthall, biograf, danssalonger, restaurang, konferensrum, en teater med 500 stolar, samt ett bibliotek som pryds av ett praktfullt betongverk av Siri Derkert, ”Senapsträdet och himlens fåglar”.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Leonidas Aretakis
Chefredaktör på Flamman.[email protected]
Nyheter/Utrikes 17 april, 2024

Högerextrema norrmän återskapar Hamsuns röst med AI: ”Groteskt”

Författaren Knut Hamsuns signatur. Foto: Cornelius Poppe / NTB

Författarens ättlingar är skeptiska till projektet – men det högernationalistiska förlaget har inga planer på att stoppa det.

Det norska högerextrema förlaget Legatum Publishing har planer på att använda AI för att återskapa den nazistiska nationalikonen Knut Hamsuns röst. Syftet är att den konstgjorda rösten ska läsa in Hamsuns bok ”Svält” på engelska. 

Då det gått mer än 70 år efter författarens död så tappar förlaget Gyldendal rättigheterna till verket, som därmed får användas av vem som helst. Frågan om upphovsrätten även gäller någons röst är dock inget lagen har beslutat om än.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Saga Grande
Student i litteraturvetenskap och praktikant på Flamman.[email protected]
Kultur 17 april, 2024

Bilden av den mörke titanen saknar distans

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Författaren porträtteras nu i en dokumentär på SVT av Sindra Grahn. Foto: Tomas Oneborg/SvD/TT.

Lite genikult skadar inte, men dokumentären om dramatikerns konstnärskap hade mått bra av att våga gräva vidare kring gränslinjen mellan etik och estetik.

Hur mycket Lars Norén tål Sverige? Bara det senaste året har två fackböcker givits ut, hans sista oavslutade dagbok har publicerats, ett teatermanus har blivit serieroman, ett antal pjäser har satts upp och i dagarna sänds en dokumentär och en dramaserie om hans liv och verk.

Det hela hade inte varit så problematiskt om det inte kombinerats med en förgudning av honom. En ny ton har infunnit sig i samtalet: Norén beskrivs som en dyster titan, en mobbad olympier.

Lås upp

Vill du läsa vidare? Registrera dig för vårt nyhetsbrev och lås upp Flamman.se i 24 timmar.

Redan prenumerant? Logga in här

Vill du läsa vidare? Fortsätt genom att bli prenumerant. Om du redan är det, logga in här. 👇

Prenumerera och läs direkt!

Genom att prenumerera får du direkt tillgång till alla artiklar på webben, och veckans nummer i din mejlkorg eller brevlåda.

Digital månadsvis (4 nr)
55 kr
Papper månadsvis (4 nr)
79 kr
Stötta fri vänstermedia! (4 nr)

Vänsterperspektiv behövs. Ge Flamman lite extra skjuts med en stödprenumeration!

95 kr
Rasmus Landström
Författare, litteraturredaktör och medlem i Flammans styrelse.
Inrikes 17 april, 2024

Greta Thunberg har äntligen blivit farlig

Klimatungdomens växande radikalism tyder på mognad. Foto: Pascal Bastien/Avaaz/AP.

Den klimatrörelse som Alex Schulman drömmer om skulle snabbt bli irrelevant.

Jorden har feber. Mars blev den tionde månaden i rad som det globala värmerekordet slogs. Medeltemperaturen de senaste tolv månaderna är 1,56 grader högre än under förindustriell tid. Parisavtalets mål att begränsa uppvärmningen till 1,5 grader vid slutet av århundradet framstår som alltmer omöjligt att uppnå. Samtidigt fortsätter utsläppen att öka. Alla förhoppningar om kraftfulla åtgärder mot klimatförändringen har grusats, alla vackra löften från världens makthavare dragits i smutsen.

Min generation har helt enkelt misslyckats fullständigt, och vet om det. I en desperat jakt på syndabockar riktar somliga in sig på klimatrörelsen, och inte minst dess ikoniska ledargestalt Greta Thunberg – som nu blivit för radikal och obekväm. ”Hon hade chansen att förändra världen och kastade bort den”, skriver Alex Schulman i en bitter krönika i DN.

Hans besvikelse visar att han svalt myten om Greta Thunberg med hull och hår: berättelsen om det oskyldiga barnet som säger sanningen till makten, bjuds in till parlament och FN för att hålla tal, och äntligen förmår världens makthavare att ta sitt förnuft till fånga. Men den berättelsen har naturligtvis alltid varit falsk. Inte för att den överdriver Thunbergs betydelse eller genomslagskraft, utan för att den förtiger att den verkliga makten vare sig vilar i FN:s generalförsamling eller i några nationella parlament.

Att mänskligheten i dag befinner sig i en existentiell kris beror i grunden på ett kapitalistiskt ekonomiskt system baserat på hänsynslös exploatering av människor och natur. Ett system som sätter majoriteten av världens tillgångar – och därmed makten över de mest avgörande ekonomiska besluten – i händerna på en liten minoritet.

Läs mer

Miljardärer och kapitalförvaltare utövar alltså lika mycket makt över vår gemensamma framtid som folkvalda politiker. För den som inte vill se detta är det bekvämt att göra Greta Thunberg till syndabock.

Men det somliga vill se som urartning är snarare ett tecken på mognad. Det är både förutsägbart och logiskt att klimatrörelsen blir mer konfrontativ i takt med att tiden rinner ut och den politiska utvecklingen går åt fel håll. Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

Att rörelsen blir mer systemkritisk och knyter an till andra frågor – som motståndet mot Israels blodiga krig i Gaza – är nödvändigt.

En tänkande politisk rörelse måste klara att peka på samband. Mellan militarisering och miljöförstöring. Mellan Israels brott mot palestinierna och fossilindustrins brott mot hela mänskligheten. Mellan den nationalistiska högerns förakt för svaghet och kapitalets behov att söndra och härska. Mellan växande ojämlikhet och urvattnad demokrati. Mellan åtstramad välfärd och utarmning av naturresurser.

Klimatkatastrofen är mänsklighetens allvarligaste kris hittills, men långtifrån den första. Förstörelsen av ekosystem, lokalsamhällen och människoliv har accelererat sedan kapitalismens födelse. Långt innan temperaturkurvorna började peka uppåt existerade överflöd sida vid sida med svält och misär, maktfullkomlighet intill maktlöshet. Mänskligheten lägger mer kraft och resurser på att utveckla och köpa nya högteknologiska vapen än klimatomställning.

Att de unga klimataktivisterna förstår detta bättre än Alex Schulman är inte så konstigt. De har ju redan testat det han föreslår – att snällt sitta utanför parlamenten och be politiker att ”lyssna på vetenskapen”. Tack vare dem finns det nu verkligt hopp. Inte om frälsning genom modiga beslut av världens makthavare, utan om en demokratisk folkrörelse som formar framtiden underifrån.