I oktober 2012 avslöjade den förre brittiske ambassadören Craig Murray att USA hade anslagit 87 miljoner dollar för att påverka valet i Ecuador som ägde rum i februari 2013. Målsättningen var, enligt Murray, att förhindra att vänstermannen Correa återvaldes. Men Correa tog hem en storseger och befäste sin roll som Ecuadors genom tiderna populäraste president. Anledningen är hans reformpolitik som har varit en skicklig balansgång mellan rejält stöd till de mest fattiga och samtidigt en politik som inte slår ekonomiskt mot den breda medelklassen.
Oppositionen samlas
När Correa presenterade den nya lagen om arv- och förmögenhetsskatt i slutet av maj började en samlad opposition att  formera sig. Trots att bara två procent av de rikaste ecuadorianerna drabbas av skattehöjningar, gick delar av den organiserade ursprungsbefolkningen (Conaie, Pachakutik) och fackföreningar in i en ohelig allians med den USA-vänliga politiska högern. Det som först var ett fördömande av rikemansskatten förvandlas snart till krav på Correas avgång.Trots att han, enligt de senaste opinionsundersökningarna, har ett grundmurat stöd från folket.
Den 13 juli exploderade så den första bomben mot regeringspartiet Alianza Pais´ lokaler i hamnstaden Guayaquil, den andra viktigaste staden i Ecuador efter huvudstaden Quito.
Den 18 juli attackerades och skadades tio medlemmar i ledningen för Ecuadors Studentfederation (FEUE), som blev knivskurna. Attacken ägde rum på det Centrala Universitetet och utfördes av medlemmar i det ecuadorianska maoistpartiets (PCEML-MPD) studentorganisation.
Bomber och attentat
Den 30 juli exploderade ytterligare en bomb utanför den regeringstrogna dagstidningen El Telégrafo och en bomb framför högertidningen El Universos redaktion.
Chefredaktören för El Telégrafo, Orlando Pérez, uppgav att tidningen dagarna innan hade fått hot både i form av såväl telefonsamtal som via de så kallade sociala media.
En hittills okänd grupp vid namn “Nationella Befrielsefronten” uppgav sig ha utfört attentatet. När bomben exploderade spreds ett flygblad med gruppens namn och en kommuniké som undertecknades av en ”kommendant Ramiro”. Samma grupp tog på sig attentatet den 13 juli i Guayaquil.
”Destabilisera regeringen”
Enligt inrikesministeriet existerar inte gruppen. Enligt president Correa handlar det om en smygande ”mjuk statskupp”:
– Det sker steg för steg för att destabilisera regeringen och Ecuador. Nu återstår bara den råa styrkan, de har ingen som helst legitimitet. De som utförde bombattentatet använder samma metoder som MPD gjorde, uppgav Correa som menar att dessa ”vänstergrupper utnyttjas av högern”.
MPD var en valfront för det ecuadorianska maoistpartiet PCEML men upplöstes förra året efter att de hade förlorat två val. I stället ombildades gruppen till Unidad Popular (UP). Den 30 september 2010 stödde MPD ett kuppförsök mot Rafael Correa som leddes av delar av ledningen i Ecuadors polis samt en sektor inom de väpnade styrkorna. Men tack vare en folklig mobilisering och en grupp inom armén, slogs kuppförsöket tillbaka.
Nationell protestdag
Både den politiska oppositionen som delar av den sociala rörelsen som har anslutit sig till fronten mot Correa har en utarbetad agenda, sa Correa i måndags.
Från södra Ecuador marscherar en grupp från indianorganisationen Conaie och de kommer att avsluta sin demonstration i Quito den 13 augusti då den samlade oppositionen och fackföreningsrörelsen har utlyst en nationell protestdag.
– Landet har upplevt svåra dagar de senaste veckorna och detta kommer att fortsätta. Det är något som de har förberett i månader och det utgör en hel strategi, inte bara nationellt utan även i internationell mening, sa Correa.