Sextusen USA-soldater och fyratusen kurdiska peshmerga- och Shia Badr-armésoldater från den irakiska regeringsarmén har sedan flera veckor belägrat staden Tal Afar, nära Mosul i norra Irak. De turkmenska ledarna stödjer det sunniarabiska motståndet mot landets nya konstitution och USA menar att många ”terrorister” gömmer sig i staden. Enligt flera källor är den vanligtvis 300 000 invånare stora staden till 90 procent tömd på sin befolkning, som blivit internflyktingar i sitt eget land och får bo i tält utanför staden i den ökenheta irakiska sommaren.
– Familjer är hemlösa och regeringen har inte försett dem med något skydd, någon mat eller dryck, säger Ezzedin Dowla till LA Times, citerat av den amerikanska journalisten Dahr Jamail på dennes blogg dahrjamailiraq.com.
Som Falluja
Jamail citerar också den irakiska tidningen Azzamans korrespondent som mirakulöst tagit sig in i staden och intervjuat invånare.
– Vi brukade höra (på nyheterna) om närvaron av arabiska (utländska) kämpar i staden, men vi har inte sett dem, säger en invånare till Azzaman.
Mycket verkar gå igen från fallet med Falluja – belägringen, utestängningen av medier, bombningen och beskyllningarna av utländska soldater. World Socialist Website (WSWS) citerar samma irakiska tidning och skriver att staden utsätts för ”tungt artilleribombardemang och bombräder från luften” innan ”de går in i områden där de misstänker att upprorsmännen håller till”, och hänvisar också till New York Times som skriver att ”militära helikoptrar skjuter raketer in i byggnader där grovt överbemannade grupper av upprorsmän gömmer sig”.
Dahr Jamail menar att det inte är en slump att attackerna kommer nu, strax innan folkomröstningen om den nya konstitutionen. Turkmenerna i Tal Afar kommer likt många sunniaraber i Irak att rösta nej till den nya konstitutionen, som de uppfattar som ett splittrat Irak där makt och naturtillgångar tillfaller shiaaraber i söder och kurder i norr.
”Både Cheneyadministrationen och dess nuvarande marionettregering i Irak tjänar på att förstöra röstandet (och livet) för majoriteten i ’sunnitriangeln’, så vi har operationer i Tal Afar, mycket troligt följt av liknande operationer i Al Qaim, Haditha, Samarra och möjligtvis fler ställen!”, skriver Jamail.
Attackerna ska fortsätta
WSWS skriver också att attackerna på motståndsfästen lär fortsätta. I förra veckan ska försvarsministern Sadoun Dulaimi ha deklarerat att ”efter att Tal Afar-operationen avslutats kommer vi att gå vidare till Rabiyah (en stad på syriska gränsen) och Sinjar (också på gränsen) och sedan till Eufratdalen. Vi varnar dem som har gett skydd åt terrorister att de måste sluta, sparka ut dem, eller så ska vi hugga av deras händer, huvuden och tungor som vi gjorde i Tal Afar.”
I veckan forsatte problemen för ockupationsmakten genom att stora delar av shiamiliserna i brittiskockuperade Basra vände sig mot ockupantarna, efter att två civilt klädda brittiska soldater arresterats. De brittiska soldaterna fritogs senare ur irakiskt fängelse av brittisk militär, och upploppsscener och rena strider med milis som är lojal till den shiitiske mullan Moqtada Al-Sadr utbröt.
Han har på senare tid närmat sig det sunnimuslimska motståndet i sin kritik av konstitutionen.
Inbördeskriget ett faktum
Våldet och dödandet eskalerar nu för var dag som går i Irak och de flesta bedömare är ense om att det kommer att bli värre. Timesjournalisten Christoffer Albritton skriver på sin blogg att han menar att inbördeskriget redan är ett faktum:
”I artikeln av Qassem Jaafar, Qatarbaserad Mellanöstern- och säkerhetsanalytiker, listas symptomen på ett inbördeskrig:
• En svag central regering med inkompetent säkerhetsapparat
• Spritt religiöst sekteristiskt och etniskt dödande
• Existensen av beväpnade religiösa och etniska miliser
• Allvarlig hotbild mot religiösa och etniska grupper i landet
• Varje grupp insisterar på sina krav
• Utländsk inblandning och stöd till grupper i fejd med varandra
Alla dessa element finns nu i Irak och konstitutionsprocessen har inte gjort saker bättre”.
