SAN SALVADOR Oscar Arnulfo Romero föddes 1917 i staden Ciudad Barrios i länet San Miguel. År 1937 skickades han till Rom och Vatikanen för utbildning och vid 25 års ålder var han präst. 1970 utsågs han till biskop och 1977 till ärkebiskop av San Salvador. Landet jäste av revolutionär rörelse som hade förlorat det mesta av skräck och rädsla inför repressionen. I början av 1980 gjorde han en uppmaning till alla samhällssektorer att undvika ett inbördeskrig. Men han tog ställning för folket och för det förlät den salvadoranska makteliten honom aldrig.
– Jag hoppas att denna kyrkans maning inte medför att hjärtat hos oligarkin förhårdnar utan att den [uppmaningen] i stället får den att inleda en dialog. Dela med er vad ni har, var Romeros vädjan.
I samma tal offentliggjorde ärkebiskopen att han mottagit mordhot men svarade:
– Rättvisans röst kan ingen mörda.
Exakt en månad senare, den 24 mars, mördades Oscar Romero när han ledde en mässa i det lilla kapellet på sjukhuset La Divina Providencia. Bakom mordet stod Major Roberto D´Abuisson, grundaren av det högerextrema och USA-vänliga Arenapartiet, som bildades året efter. Sammanlagt mördades närmare 80.000 salvadoraner av dessa mördarpatruller eller av armé, polis och säkerhetstjänster.
Med mordet inleddes La guerra popular, Folkkriget, av fronten FMLN. 1982, stod regimen inför ett omedelbart sammanbrott och armén drog sig tillbaka till stadskärnorna. I det läget gick USA in i kriget och pumpade in 1,5 miljoner dollar per dag och organiserade med tusentals militära USA-instruktörer upp de väpnade styrkorna igen.
År 1989 mördades tre salvadoranska, en italiensk och två spanska jesuitpräster på det nationella universitetet. Även fyra nunnor gick samma brutala väg när de våldtogs och mördades av armésoldater. De ansvariga för dessa mord hade utbildats på USA:s krigsakademi ”Schools of America” i USA och Panama.
Framför graven i bottenvåningen på katedralen i San Salvador knäfaller de fattiga salvadoranerna och minns Oscar Romero som prelaten som var ”folkets vän”. Eller som Romero själv sa:
– Nu stöder sig kyrkan inte på någon makt eller på några pengar. Kyrkan är i dag fattig och vet att de mäktiga förkastar den. Men de som älskar den känner i Gud sitt förtroende.2