Italiens ekonomi krymper. Landet befinner sig i recession för första gången sedan 1992. Frankrikes tillväxt har stagnerat. Tyskland befinner sig i djup kris. Kan detta sammankopplas med de tre stora ländernas EMU-medlemskap? Utan tvekan, menar Nils Lundgren, före detta chefsekonom på Nordea, numera samhälls- ekonomisk expert och rådgivare åt företag.
Nils Lundgren är noga med att påpeka att roten till ländernas problem inte är EMU. Så långt ger han ja-sidan rätt: andra faktorer ligger bakom. Dock råder enligt Lundgrens synsätt ingen som helst tvekan om att ländernas medlemskap i EMU fördjupat krisen och gjort den desto svårare – rentav omöjlig – att ta sig ur.
Han tar Tyskland som exempel, men menar att de övriga länderna sitter i samma rävsax. Denna rävsax satt Sverige i för ett tiotal år sedan, med än mer dramatiska förtecken. Skillnaden är att Sverige kunde ta sig ur den. EMU:s regelverk hindrar Tyskland från att göra det man borde.
– Låt oss säga att EMU aldrig funnits. Då hade Tyskland fått inse det dystra i att man hamnat på sex, sju procents budgetunderskott, och sedan ta tag i problemen, menar Nils Lundgren.
De åtgärder man skulle ha vidtagit vore att sänka räntan, låta d-marken sjunka och på så sätt öka konkurrenskraften. Samtidigt skulle folkets levnadsstandard ligga kvar på en hygglig nivå, medan arbetslösheten inte skulle bli alltför hög. Den avskaffade d-marken och den införda euron hindrar detta effektivt. Nils Lundgren ger istället Tyskland en dyster framtidsprognos. Han ser framför sig fem till tio år av oerhört stora problem. Folk kommer att förlora sina jobb, och ingenstans har de att ta vägen, tror Nils Lundgren.
– EMU:s krav hindrar länderna från att stimulera ekonomin, och då blir det inga nya arbetstillfällen för dem som förlorat jobben.
Nils Lundgren tvekar inte att använda begrepp som “nedtryckta i dyn”, när han beskriver situationen för alla dem som hamnar utanför arbetsmarknaden.
– Tjänstemännen i Bryssel tänker att “vi kan göra si och så”, men de glömmer att det är människor de handskas med.
Vad detta leder till på sikt oroar Nils Lundgren. Eventuellt kan människor vända sig till politiska ytterlighetsgrupper, i sitt ursinne över de partier som inget kan göra för att förbättra situationen. Och på kort sikt blir det väldiga summor som måste tilldelas a-kassan, pengar som övriga samhället därmed går miste om.
– Det som händer i de stora EMU-ländernas ekonomier är första demonstrationen på hur misslyckat det är att inrätta ett valutaområde med så olika ekonomiska strukturer som i EMU, avslutar Nils Lundgren.
