Världsekonomin faller snabbt allt djupare ner i en av de värsta kriserna i modern tid. Massarbetslöshet och ökande fattigdom griper omkring sig i land efter land. Vår egen borgerliga regering verkar vara helt handfallen när den ställs inför sitt största prov.
Intressant nog verkar några av världens största ekonomier vara beredda att agera. Kina har beslutat om ett gigantiskt stimulanspaket med stora investeringar. I USA diskuterar den nya väntande administrationen med Obama i spetsen en massiv satsning för att investera i grön teknik, infrastruktur och utbildning. Det är välkomna åtgärder, globala expansiva satsningar är precis vad vi behöver för att mota krisen.

I Sverige och Europa härskar ännu normpolitiken. Enligt den ska man göra tvärtom, skära ner och svälta sig ur krisen. Men det ökar inte bara arbetslösheten, det kommer också att fördjupa den ekonomiska nedgången.
EMU:s regelverk är skapat för en ekonomi där inflation är det enda problemet av betydelse och där inga djupa ekonomiska kriser inträffar. För många av euroländerna med svag ekonomi är valutan dessutom redan övervärderad. När skatteintäkterna nu faller och arbetslösheten stiger så kommer EMU:s regelverk med blind automatik att kräva nedskärningar i EU:s medlemsländer. Medan andra delar av världen gasar, ska EU ställa sig på den ekonomiska bromsen. Det kommer att drabba efterfrågan i ekonomin som redan är katastrofalt låg. De kommande åren utsätts EMU för ett avgörande test. Sannolikt kommer valutaunionens dogmer att smulas sönder av den bistra ekonomiska verkligheten.

I Sverige ligger vi inte värst till. Den flytande växelkursen och en nationellt avpassad räntenivå kan mildra några av krisens värsta effekter. Men det krävs också en medveten uttänkt stimulanspolitik för att gynna de sämst ställdas köpkraft och sätta igång omfattande offentliga investeringar. Vi har förbättrat statens finanser under många hyggliga år, nu är det dags att använda en del av den bufferten offensivt och klokt.