Enligt programmet, som på förstasidan upptas av ett porträtt av Fredrik Reinfeldt med tjock, maktsymbolisk mustasch, heter föreställningen Fredrik – En helkväll i arbetslinjens tjänst med underrubriken Kontraktet av Mike Bartlett.
Man får intryck av att här ska visas en satir om alliansens jobbpolitik. Istället får vi se en lågmäld dystopi om den lilla människans fåfänga kamp mot en allseende Storebror som i kontraktet med anställda skriver in en total kontroll av hennes privatliv, inklusive sexliv. Det är på många vis en otäck och tänkvärd uppsättning. På en rund scen, ”Norra Europas minsta vridscen”, rör sig de två rollerna, chefen och den anställda, spelade av Anna Lyons och Ellen Nyman.

Vem som ska spela vilken roll får publiken i inledningen rösta om. De två skådespelarna har lärt sig båda rollerna. Efter pjäsen kan publiken stanna och diskutera politik och arbete med en inbjuden gäst. Premiärkvällen var Torbjörn Tännsjö, professor i praktisk filosofi, inbjuden. Framöver kommer bland andra Lars Ohly, Åsa Linderborg och Josefin Brink att medverka. På en fråga varför inga personer från motståndarsidan är inbjudna fick vi veta att flera är tillfrågade men alla har tackat nej!

Pjäsen inleds med ett spetsfundigt anförande om pjäsens andemening med användande av alla mer eller mindre falska nysvenska termer som alliansen skapat för sin ”arbetslinje”. Men ändå vill det sig inte riktigt i spelet. Det är så nedtonat och fritt från utspel att det riskerar att bli monotont, trots att pjäsen innehåller många gripande detaljer. Däremot skrattar man åt alla välfunna tragikomiska gestaltningar av kommunikationsturerna mellan chefen och den anställda.

Spelet skulle kunna utvecklas till ett surrealistiskt drama med tydliga utspel som skakar om oss ordentligt och fördjupar vårt engagemang i den livsviktiga arbetspolitiken – som det egentligen bör heta. Alliansens förtjusning i ordet ”jobb” är endast ett populistiskt och i politiska sammanhang misstolkat ordval. Jämför tomtjobbare.