Jag börjar förstå vad han menar efter någon timmes rundvisning i delar av Högdalens kraftvärmeverk utanför Stockholm, där bygget av en ny värmepanna och en ny anläggning för rökgasrening pågår.
Reningshuset är ganska ljust, luftigt och tyst.
Och luften är rimlig att andas. Här och där monteras rörledningar ihop, golvpartier svetsas. Arbetet här är dock nästan färdigt.
Skillnaden är milsvid mot pannhuset där vi just var.
Här och där en ljuskälla – det är ingen idé att montera upp lysrör mer permanent eftersom de kan gå sönder under byggandet. Ljudet av vinkelslipar överröstas då och då av ångpannorna som ska lätta på trycket. I luften en blandning av slipdamm, svetsrök och lukten av de sopor som är bränsle i fjärrvärmepannorna. Byggnadsställningar monterade överallt, överallt.
Som bäst kan gångarna vara en och en halv meter i bredd; ibland med samma mått på höjden. Isoler-ull, svetsaggregat, plywoodskivor och rör överallt på golv och längs väggar.
Sammanfattningsvis en övertydlig illustration till vad Ove Leeimarker sagt till mig bara en halvtimme innan.
– Vi har ingen som samordnar jobben, det är därför det är så rörigt.
Han är huvudskyddsombud inom SEL, ett företag vars halva arbetsstyrka – cirka 40 installationselektriker – finns på bygget i Högdalen, vilket pågått i ett halvår.
Tolv timmar tidigare har elektrikerförbundets strejk utbrutit, och Ove Leeimarker har ägnat förmiddagen åt att ringa runt bland arbetskamraterna inför ett fackligt informationsmöte på tisdagen.
Samma dag har arbetsgivar-basen Hans Enström i media uttalat att strejken inte är så betungande, vilket fått SEF:s förhandlingschef Ronny Wenngren att svara:
– Då måste vi hjälpa dem så att det blir betungande.
Men visst, jag möter inte direkt några strejkbanderoller i Högdalen.
Och arbetet pågår som vanligt.
– Det kommer att märkas efter någon vecka, konstarerar Leeimarker.
Dagen innan kom medlarna med ett bud om nya arbetsmiljöskrivningar i avtalet och viss rätt till facket att begära skadestånd. Arbetsgivarna sade nej – de menar att det kan bli dubbelbestraffning genom både lag och avtal.
Facket talar om att lägga nya strejkvarsel utöver de 450 som nu är uttagna.
– Är det något vi elektriker säger, så står vi för det. Förbundet viker sig inte, och i längden vinner man på att kämpa och vara enig, säger Ove Leeimarker.
Strejkens huvudfråga är de pressade byggtiderna. Byggbeställarna – i detta fallet Fortum – vill att det ska gå fort, och konjunkturen ger dem hjälp på traven; underleverantörerna slåss om kontrakten med priset som ofta avgörande faktor.
– Det finns ett fåtal beställare som inte bara tittar på priset utan också på kvalitén, utförandet och samarbetet.
Enligt planen ska bygget i Högdalen vara klart vecka 22, om två veckor.
Det kan vilken amatör som helst motsäga.
– Det finns inte en möjlighet att bli klar i tid. Jag tror nog att det kommer att pågå en bra bit in på sommaren. Och det blir ju i sin tur nya problem, med semestrar och allt.
Större bygge och kortare tid, betyder också fler människor som ska dela på samma utrymme. Ove Leeimarker berättar att byggställningsfirman ”river och monterar ställningar mest hela tiden” beroende på vilken yrkesgrupp som ska utföra vilket jobb just den veckan. Elektrikerna får göra sitt jobb i det som blir kvar.
– Egentligen skulle de andra jobba först och vi komma sedan – att alla ska vara på samma ställe samtidigt funkar inte. Men det är tid och pengar som styr alltihop, människan finns inte med i bilden. Har man varit med i så många år, märker man skillnaden mot förr, säger Leeimarker som inte är långt ifrån pensionen.
Tids- och prispress syns också i planeringen, konstaterar Leeimarker som berättar om hur ritningar mest visat sig vara skisser som man ”får lösa på plats”. Och möjligen även i det internationella inslaget.
I Högdalen är det ett lag portugiser som jobbar med isoleringarna, och polacker som bygger. Jobba i 10–14 dagar och sedan åka hem samma tid.
Facket har inte undersökt närmare hur deras villkor ser ut.
– Man har hört rykten om att polackerna har 12–13 000 i månaden.
Enligt Ove Leeimarker är SEL en ganska rimlig arbetsgivare, ”inte i topp och inte i botten”. Hur känns det då att strejka, när inte SEL i första hand är skyldiga till situationen? Därför att en linje måste dras någonstans, någon gång.
– Ser vi till att det blir hyggliga villkor, så slipper ju arbetsgivarna att ta smällarna framöver.
Väl tillbaka i byggboden spekulerar vi lite om det blir arbetsgivarna eller facket som först drar in de andra yrkesgrupperna i en eventuellt breddad konflikt.
Såväl LO som Svenskt näringsliv har ställt upp bakom sina med-lemsorganisationer, och att elektrikerna är beredda på lång strid står klart.
– Fast egentligen strejkar vi ju för några kronor hit och dit, samtidigt som Skandiadirrarna plockar åt sig 50 miljoner i bonusar.
