Vi möts i Enskede utanför Stockholm en kall novemberkväll. Det är halt på vägarna och lite snö här och var. Antoinette Kudoto är förkyld.
– Det är för kallt i Sverige just nu, säger hon.
Men när vi pratar om trummande lyser hon upp.
– Det ger en jätteskön känsla, man blir avslappnad och känner sig fri. Allt man har i tankarna försvinner när man trummar, säger hon med ett stort leende.
I 29 år har Antoinette Kudoto trummat. Hon har undervisat i trumkonsten i USA och Danmark, samt varit truminstruktör i över 20 år på Center for Intercultural and Talent Development i staden Cape Coast i Ghana.
Började som 13-åring
År 2000 blev hon utnämnd till ”Ghanas enastående, kvinnliga Master-trumslagare” av Arts Critics and Reviewers Association of Ghana.
Men vägen dit var varken enkel eller självklar. Särskilt med tanke på att Antoinette Kudoto är kvinna. I den del av Ghana där hon växte upp, var det nämligen tabu för flickor och kvinnor att trumma.
– Man ansåg att trummor var heliga, att det bodde andar inuti dem. Och eftersom kvinnor menstruerar, ansågs de vara orena och fick inte trumma på de heliga trummorna.
Men en dag när Antoinette Kudoto var 13 år, kom en trumlärare till flickskolan hon gick i och gav barnen trumlektioner. Hon älskade det från första stund och hade en medfödd talang, men föräldrarna förbjöd henne att trumma eftersom det var tabu.
Driver trum- och dansgrupp
Trots det fortsatte hon med trumlektionerna. För att hennes bror inte skulle skvallra för föräldrarna, var hon tvungen att ge fisken eller köttet hon hade med sig som skollunch till honom varje dag.
– Jag åt inte kött eller fisk på över tio månader. Men det var det värt, säger hon och skrattar högt åt minnet.
I dag driver Antoinette Kudoto en trum- och dansgrupp i Cape Coast för barn och unga som är fattiga, hemlösa, föräldralösa och socialt utsatta. Gruppen heter Nyame Tease och startades för cirka 14 år sedan.
– Nu har vi lektioner fem dagar i veckan, och jag tror att jag påverkar barnens liv på ett positivt sätt. Vissa av dem hade ingen struktur i livet förut, men nu får de struktur och måste fokusera på att idag är det uppträdande, idag är det träning och så vidare. Vissa barn har även fått hjälp av andra unga i gruppen med att studera eller arbeta.
Hon drömmer om att kunna ge gruppen en chans att åka utomlands och trumma och dansa.
– Det vore en jättebra upplevelse för dem att få uppleva andra länder och kulturer, det skulle förändra deras liv. Men problemet är att få ihop pengar för att låta dem åka, säger hon och ser lite sorgsen ut.
Tror du att du är en förebild för andra kvinnor som tycker om att trumma?
– Ja, absolut. Jag har intervjuats av tre tv-stationer i Ghana, och är nog en förebild för många damer därute. Dessutom har jag lärt ut trummande till många flickor och kvinnor.
Fördomar om trummande
I vissa delar av Ghana är det fortfarande tabu för kvinnor att trumma, och trummande är generellt sett ett väldigt mansdominerat område.
– Jag tror att tabut är ett sätt för män att ta kontroll över musiken. Både kvinnor och män tror att en kvinna som trummar blir steril, så många kvinnor låter bli eftersom de vill ha barn och familj. Men jag har en dotter, säger hon menande.
Antoinette Kudotos föräldrar insåg till slut att de inte kunde förbjuda henne att trumma, och blev så småningom mycket stolta över sin dotters talang och passion.
– Mamma ville först att jag skulle bli bankir, och satte mig i bokföringsskola. Men senare var hon ändå jätteglad att jag fick resa utomlands, tjäna pengar och uppleva mycket tack vare trummandet.
På flygbladet om hennes trum- och dansgrupp Nyame Tease står det att ”alla hudfärger, genus och åldrar” är välkomna till Antoinette Kudotos lektioner.
– Jag undervisar alla; folk med olika religioner och bakgrunder, kvinnor och män. I framtiden skulle jag även vilja starta en grupp där kvinnor trummar och män dansar. Idag ser det oftast ut tvärtom. Men jag tror att det är möjligt!
”Var stark och satsa”
Trots kylan som råder för tillfället, tycker Antoinette Kudoto om Sverige och människorna här. Hon har varit här i snart tre månader för att hälsa på vänner och lära ut trummande, samt haft två konserter på caféet och skivaffären Multikulti i Stockholm.
– Alla jag möter är så vänliga, och det är härligt att det bor många människor från olika länder och kulturer här. Jag har träffat många även från Ghana, och det är skönt att få prata sitt eget språk ibland. Jag vill verkligen komma tillbaka hit igen, när det är sommar.
Vad skulle du vilja säga till unga kvinnor och tjejer som vill och tycker om att trumma?
– De borde vara fria och försöka utforska inom sig själva vad de vill, och om de vill trumma eller göra något annat måste de vara starka. Om jag inte varit tillräckligt stark, hade jag aldrig kommit så här långt. Mina föräldrar uppmuntrade aldrig mig att trumma. Unga tjejer måste vara modiga: Fokusera, var stark och satsa!