Filmen om pojken från slummen som blir miljonär är en saga med alla dess typiska kännetecken. Fattig föräldralös pojke träffar fattig föräldralös flicka. De tvingas bort från varandra av elaka människor, upplever hemska saker innan de träffas igen och förenas i en traditionell slutkyss. Under tiden har pojken från slummen blivit miljonär genom att svara rätt på alla frågor i tv-programmet Vem vill bli miljonär?.
Filmen har redan fått många priser. Det är lätt att förstå, för den är spännande och oerhört välgjord. Det visas otäcka scener under en period då staden utvecklas från Bombay till Mumbai i rent konkret bemärkelse. Huvudpersonen, Jamal, och hans bror växer upp i slummen, blir föräldralösa efter ett islamistiskt anfall, tar sig fram genom tiggeri och tjuvåker på tågtak.
De plockas upp av kriminella ledare för att tvingas till tiggeri (till exempel söver man ner små pojkar och häller kokande olja i deras ögon så att de som blinda ska tjäna bättre), hamnar intill Taj Mahal och blir duktiga extraguider till västerlänningar genom sin livliga fantasi. Under tiden träffar de en flicka som Jamal förälskar sig i och slutligen återförenas med.
Det är oerhört starka bilder från den fattiga slummen, framväxten av skyskrapor där det tidigare var bara skjul, den moderna tidens jättearbetsplatser där ungdomar sitter framför datorer och den mediala världen, miljonärsprogrammet i tv som människor flockas vid för att få jubla när den fattige blir rik.
Spänningsmomenten ligger i de återblickar som visas när Jamal sitter inför tv-kameran och ska bestämma sig för det rätta svaret av fyra möjliga. Han är outbildad, kan på sin höjd läsa, men när han tänker tillbaka på sitt liv så hittar han händelser och detaljer som gör att han kan svara rätt. Detta anses så osannolikt att han häktas och torteras vid förhör om hur kan svara rätt på allt detta.
Den renodlade sagan med dess fruktansvärda grymhet, om en slumpojke och en slumflicka, skulle vara tillräckligt underlag för en film, utan miljonprogrammet.
