Förr brukade vi åka ut i världen på somrarna, till Genua, Wales, Island och Paris, mest Paris, som är särskilt fint i juni.

Men sedan vi skaffat sommarställe – och hund! – har vi inte haft råd eller hundvakt till annat än sommarstället. Vilket min fru ibland tycker blir lite långsamt, så efter några dagar brukar hon åka till Stockholm för att andas dålig storstadsluft.
Sist när hon kom tillbaka tyckte hon att jag behövde nya intryck som omväxling till fjärdens ejdrar och markens rallarrosor.
– Vi gör en stadsutflykt! sa hon.
– Vart då?
– Nynäshamn!
Sagt och gjort. Vi tog bussen och pendeltåget till Nynäshamn, en plats på jorden som jag har den största sympati för, på grund av kommunstyrelsens ordförande, Ilija Batljan. Han är nog en av Sveriges bästa kommunalpolitiker, inte minst i jämförelse med Stockholms inkompetenta borgarråd. Ilja är en mycket aktiv politiker, som just lovat alla Nynäshamnbor gratis vaccination mot svinfinfluensan. Vilket kan fick skäll för av en moderat riksdagskvinna som ansåg att det var fel eftersom det var mot principerna, Ilja har gjort mycket annat bra, och allt fler talar om honom som nästa ledare för socialdemokraterna. En svensk Obama.
Detta pratade jag med min hustru om medan tåget närmade sig Nynäshamn.
Väl framme slogs jag av det brusande folklivet. På en minut såg jag säkert hundra personer, flera gånger mer än under två veckor på vårt lantställe. De flesta vandrade iväg från tåget i riktning mot Gotlandsfärjan, fulla av bagage, och säkert också förhoppningar, som emellertid snart skulle visa sig förhastade, vilket vi ska se av det följande.
Vi gick runt i hamnen, som var full av segelbåtar, fler än jag sett i någon annan hamn i världen. Fler än i Furusund, ja fler än till och med i Bullandö eller Hongkong.
Vi diskuterade hur mycket de jättelika båtarna kunde tänkas kosta. De flesta kostade säkert över en miljon. Och nu låg de bara här utan segel. Sedan diskuterade vi hur mycket svarta pengar som investerats i dem. Där kunde kronofogden göra många kap!

Sedan gick vi till en affär för att köpa rökt fisk, varav knappt någon väl var fångade i närheten, särskilt inte makrillen. Men innan vi kom så långt kom en upphetsad man
_ Gotlandsfärjorna har krockat! ropade han. Precis vid inloppet! De skyller på dimman.
Vi såg oss omkring. Det fanns inte tillstymmelse till dimma i hamnen eller utanför, fast kanske att den var väldigt lokal en kilometer ut. Bland bodarna nere i hamnen var krocken dagens stora samtalsämne. Ibland kom en ambulans farande med sirenerna på.
Sedan gick vi in i stan och handlade, och det härskade en viss stolthet i luften bland invånarna. Äntligen hände det något i Nynäshamn! Nu hade Nynäshamn hamnat på kartan! Vad Ilija Batljan inte lyckats med under flera års gnetande och reformer hade en eller två inkompetenta kaptener lyckats med på några minuter.
Vi gick och satte oss och åt hamburgare och pommes frites på en bänk nere i hamnen. Utmärkt goda hamburgare, inte så svampiga som på McDonald´s. Alla pratade om Krocken.
Sedan tog vi tåget hem efter en händelserik dag i händelsernas centrum. I radion hörde vi att femton passagerare skadats, och en representant för rederiet förklarade att alla säkerhetsföreskrifter hade iakttagits på båda båtarna. Tja, tänkte vi, vem vågar efter detta åka med rederiet Destination Gotland, om deras säkerhetskrav inte är högre?
Fast det var en intressant utflykt, så mycket hände det aldrig under våra resor till Genua och Reykjavik.