Vid Komsomolskajatorget i nordöstra Moskva ligger tre av stadens järnvägsstationer: Leningradskij (jo, det heter fortfarande så) som förbinder Moskva med S:t Petersburg; Jaroslavskijstationen som är början på transibiriska järnvägen; samt Kazanskij varifrån tågen går till Uralbergen.
Torget och tunnelbanestationen Komsomolskaja har fått sitt namn efter den kommunistiska ungdomsorganisationen, som en hyllning till de över 13.000 komsomolmedlemmar som deltog som volontärer vid byggandet av Moskvas metrosystem under den första femårsplanen i början av 1930-talet.

Under Sovjettiden var Komsomolskaja en schysst del av stan. Så är det inte idag. I min guidebok står det: ”Komsomolskaja är fullt av tiggare, familjer som släpar på i stort sett allt de äger, fyllerister, knarklangare och prostituerade. På senare år har atmosfären blivit minst sagt otrevlig, så det är klokt att inte dröja sig kvar här, i synnerhet inte på kvällen.”
Jag åker dit på kvällen. Beskrivningen i guideboken stämmer. Utanför metrostationen vimlar det av trasiga människor. Många har sår och blåtiror i ansiktet. Många har asiatiskt utseende; mongoler från öst och folk från de forna sovjetstaterna i söder. De hänger i små och stora grupper: snackar, skrattar, skriker och tjafsar. Munnar utan tänder. Många är berusade och står med sina öl- eller vodkaflaskor i händerna.

Jag går in på Jaroslavskijstationen. Här sitter och hänger människor som inte ser ut att vänta på något tåg. Många sover på golvet eller på bänkarna. I ett mindre väntrum på övervåningen ser jag flera zigenarfamiljer som verkar bo där tillsammans. Barn sover eller leker. Kvinnorna har granna färgglada kläder, men är mycket smutsiga. I hörnet har de samlat kassar, kartonger och små knyten med sina ägodelar.
Ute igen. På ett hörn av torget står en staty över Lenin. I huset bakom honom ligger en strippklubb, eller är det en bordell? Lenin som kämpade för kvinnornas rättigheter och emot prostitutionen; det marknadsekonomiska fenomen som nu har exploderat i Ryssland och öststaterna sedan Sovjetunionens fall.

Jag ser några snutar som glider runt på torget bland fyllona och knarklangarna utan att bry sig. Myndigheterna föredrar att de håller sig här uppe än nere i stan. I centrala Moskva ser man inte så många uteliggare eller tiggare. De körs bort direkt.
Jag går bort ner mot stan. Bara ett par kvarter från Komsomolskaja reser sig nybyggda skyskrapor med guldglänsande fönster. Det är bankpalats.