Denna film om camorran, den neapolitanska maffian, bygger helt på boken med samma namn av den mycket aktuelle författaren Roberto Saviano. Regissören Matteo Garrone säger att han ”bara försökte filma det så rakt som möjligt, som om jag bara vore en förbipasserande…” Och det tror man gärna. Filmen, i all sin blodighet och sitt mördande, är otäckt trovärdig.

Man får följa några individer, alla män eller pojkar, som på olika sätt är inblandade i camorrans verksamhet och rivaliserande grupper. Hanteringen rör sig från indrivning och ”skydd” av butiker till nedgrävning av giftigt avfall och – som det står i eftertexten – medverkan ”i återuppbyggnaden av Twin Towers i New York”!
Man får också veta att affärsverksamheten har en omsättning på 150 miljarder euro per år och att camorran de senaste 30 åren mördat 4.000 människor. Hur orkar man bo i en stad där det mördas en människa var tredje dag? Vad gör polisen och politikerna? Tror det italienska folket på riktigt att det går att komma åt maffian om man röstar på Berlusconi? Eller bryr det sig inte? EU som vill vara ett överstatligt organ, vad gör det?

Filmen visar med all önskvärd tydlighet vilken enorm makt denna organisation besitter. Rekryteringen av så små pojkar som 10-14-åringar är totalt hänsynslös, och de som tvekar, när de ser hur mördandet når deras familj och vänner, kan inte dra sig ur av skräck för själva bli avrättade.
De typer man möter är så förblindade av sin makt och det nästan slentrianmässiga dödandet att man själv hukar sig och undrar: Vad skulle jag själv våga göra för att sätta stopp för denna galenskap? Skulle jag ens våga underteckna en petition?