Vad är vänsterns svar på vad som ska göras åt det omfattande kriminella våldet just nu i Sverige? I Flamman 27–28 lanserar Leonidas Aretakis ett delsvar – han vill att vänstern ska verka för en legalisering av cannabis. Det finns fakta och argument som talar mot detta.

Aretakis vill tro att en legalisering av cannabis skulle ”drastiskt minska gängens intäkter”. Han hänvisar till Kanada som legaliserat cannabis sedan 4 år tillbaka. Han saknar belägg för detta påstående. Vad gäller den illegala marknaden står den fortfarande för 43 procent av marknaden i Kanada. Det är dock bättre än i delar av USA där den illegala marknaden till och med har ökat efter legalisering.

Bland unga vuxna har bruket ökat. Bland ungdomar finns tecken på att en tidigare minskning avstannat. Intagningar på sjukhus på grund av cannabisförgiftningar har ökat. Dessutom saknas de anhöriga fullständigt i Aretakis problembeskrivning. Jag citerar professor Fred Nyberg:

”Fördelen för den narkotikaberoende att utan lagliga begränsningar få fortsätta med sin drog kan således lätt försvinna i beaktandet av närmast anhöriga, barn såväl som vuxna. För en kvinna med en våldsbenägen partner skulle den tillåtna närvaron av droger kunna vara förödande.” (UNT 17/1 2022)

Några ytterligare erfarenheter från USA:

* Missbruket bland ungdomar ökar mest där marijuana är lagligt.

* Domstolsärenden kopplade till marijuana ökade med 643 procent från 2012 till 2017.

* Colorados brottslighet har stigit 11 gånger snabbare än i USA:s 30 största städer. (Smart approaches to marijuana (2022).

Att införa allmän avkriminalisering eller legalisering skapar en marknad som de kriminella sedan utnyttjar. Den illegala narkotikamarknaden bjuder under den legala och säljer alltså drogerna billigare.

Utgångspunkten för en ny och human narkotikapolitik bör vara att drogberoende är en sjukdom och stödet till de beroendesjuka ska vara inriktat på stöd och behandling. Försäljning och innehav av drogen ska fortsatt vara fortsatt kriminaliserat, men påföljdssystemet förändras:

* Påföljder för innehav av små mängder narkotika ska hanteras av ny myndighet, inte av det juridiska systemet och missbrukarna ska inte hamna under kriminalvården.

* Det innehav som är kopplat till det egna bruket av narkotika ska leda till påföljder, men dessa ska vara vårdinriktade när det finns behov för det.

Aretakis går vilse i narkotikapolitiken och hamnar i en drogliberal fålla. Det finns historiskt sett en annan vänsterlinje om solidaritet som en gång i tiden fick stora delar av arbetarrörelsen att verka för en restriktiv drogpolitik och i den tidens stora drogfråga kräva alkoholförbud.

Leonidas Aretakis svarar direkt:

Gunnar Bergström ifrågasätter att Kanadas legalisering drastiskt har minskat gängens cannabisintäkter, för att omedelbart därefter bekräfta min tes – åtminstone en majoritet av inkomsterna har försvunnit.

Sedan använder han siffror från kampanjskriften Smart approaches to marijuana som körsbärsplockar ur forskningen, i stället för att gå till studierna själva. Om man går dit blir det tydligt att det skulle behövas mer forskning. Enligt den studie som Bergström citerar har bruket ökat något för vuxna medan det bland unga saknas data. Dessutom bör man skilja mellan de nationella sammanhangen. Den amerikanska legaliseringen är mer kommersiell och landets sjukvårdssystem erbarmligt, varför jag också kritiserar den i min första text. Därför är Kanada mer intressant.

Framför allt bör man utreda effekterna av den strikta svenska narkotikapolitiken, och vad en legalisering skulle kunna innebära. En solidarisk narkotikapolitik bygger nämligen på kunskap, hjälper dem som är i beroende i stället för att straffa dem, samt är medveten om att ökade poliskontroller främst drabbar dem längst ned.

Leonidas Aretakis