För de gamla kommunister som upplevde honom då de var på inskolningskurs i Moskva, är han ett stycke av Sovjet som inte har brutit samman. För rojalisterna, som svärmar för både de gamla och de nya tsarerna är han Det Eviga Ryssland. För vissångarna är han allt det som de själva drömmer om att vara – en orädd protestsångare, fruktad av de stora och älskad av de små, och samtidigt en vodkadrickande, cigarettrökande och kvinnobedårande bohem. För fina borgerliga människor utgör han ett argument mot det förfärliga kommunistiska systemet. Till och med dagens ryska tonåringar som får lära sig Vysotskij i skolan lyssnar till honom.

Då, under 1960- och 70-talen, då Vystoskij levde andra halvan av sitt korta och intensiva liv, var krigsveteranerna säkra på att han hade varit soldat liksom de. Och de hemvändande fångarna från Sibirien var säkra på att också han hade suttit i läger. Tjuvarna visste i vilket fängelse han hade suttit. Och judarna berättade att också han hade varit utsatt för antisemitism. Alla kände att Vysotskij var en av dem. Till och med makthavarna, som utmärkt väl förstod att han avslöjade dem, lyssnade till hans musik på illegala kassettband i all hemlighet. Och då Vysotskij besökte Hollywood blev filmstjärnorna bergtagna – han var ju också en av dem. Hur kan det hänga ihop?

Vladimir Vysotskij föddes år 1938. Under andra världskriget evakuerades den lilla pojken till Ural tillsammans med sin mor och han bodde därefter en tid hos sin far, som var officer i den röda armén i Östtyskland. Senare gick han i gymnasiet i Moskva, läste, började sjunga sina egna sånger, gick på teaterskola och anställdes år 1964 på Taganka-teatern – i en dynamisk konstnärlig miljö fylld av Chrustjov-erans töväders-energi. Han spelade in filmer, han blev en superstjärna och han skrev 600 sånger, varav några få kunde köpas på statliga Melodja-plattor medan de flesta cirkulerade på illegala band. År 1980 dog han 42 år gammal – och detta utlöste den största spontana massdemonstrationen sedan Stalins död. Många ser denna begivenhet som inledningen till den process som ledde till murens fall.
Men Vysotskij satt alltså inte i läger i Sibirien, han var inte soldat i kriget, han hade inte suttit i fängelse, han var inte dissident. Han levde på solsidan, han körde Mercedes och såg upp till både Lenin och Marlon Brando. Han gifte sig med den undersköna filmstjärnan Marina Vlady och de blev prins och prinsessa i folkets sagodrömmar. Han levde som ett kreativt geni med tusenårig visdom – och samtidigt som ett omoget barn, buret av vänner och fans. De svårigheter han mötte i sitt eget liv var följder av hans alkohol- och drogmissbruk och hans mano-depressiva anlag. Svårigheterna blev större och större och tog slutligen livet av honom.

Som konstnär hade han förmågan att gripa ett stycke liv, ”ikläda sig det” och spela det autentiskt som en sång så att folk sade: ”Ja – så är det! Han säger sanningen – han har varit där själv!” I hans sånger kan man finna den framstegstroende sovjetmedborgaren genomskådad och samtidigt känna stolthet över att vara sovjetmedborgare. Man kan finna smärtan över att ha förlorat en vän och bror, och man kan finna tron på kärleken, som är större än allt. Man kan finna en känsla för ära och man kan finna vrede över dumhet och feghet. Man kan finna solidaritet med vardagsmänniskan i kön… sällan har det varit mera sant att konsten kan vara större än våra avsikter med den.

Vad skulle det ha blivit av Vysotskij om han hade levat idag? Skulle han ha blivit ett dissident-helgon i väst eller en miljonär i det nya Ryssland? Svaret blåser i vinden…
Vi är tvungna att dela med oss av honom till andra – ibland också till dem som vi är oeniga med.

Vysotskij i Norden – skivor och länkar

År 1983 spelade Arja Saijonmaa in Juha Vainios finska översättning av Vysotskijs ”Sång om en vän”. Den fick sedan ett eget liv i Finland – bland annat som folklig bröllopssång. Samma år började Ola och Carsten Palmær översätta Vysotskij till svenska, och 1984 ingick deras version av ”Den döda” i en revy. År 1984 utgav Helle Dalgaard boken Til marv og ben med 38 Vysotskij-dikter och tolv sånger på danska. 1986 gav Palmærbröderna ut en bok med 35 Vysotskij-sånger på svenska. Den blev underlaget för Fria Proteaterns Vysotskij-kabaret i Sverige 1987 och Åbo Svenska Teaters Sången som brast 1989. År 1990 blev Niels Vigilds danska versioner till en kabaret och en LP, 1999 följde Per Warming efter, och det har fortsatt och fortsatt…

Senast kom Vladimir Vysotskij: VARGJAKTEN/Ola och Carsten Palmær, Karneval förlag 2007. Här finns 48 sånger av Vysotskij på svenska, en stor introduktion och en cd med den klassiska Fria Pro-föreställningen.
Hör Vysotskij på svenska, norska och danska:
Stefan Ringbom http://www.ringbom.se/
Dan Fägerquist http://www.fagerquist.se/
Bastukvintetten http://www.svenappel.se/bastu.html
Jon Denman http://www.blamolnmusik.se/vysotskij.html
Jørn Simen Øverli http://www.casanostra.no/
Per Warming (länk till Vysotskij-konsert 25 januari tillsammans med Alexander Solomonov) http://www.kulturhus.kk.dk/verdenskulturcentret/arrangementer/test/
Vysotskij på flera språk: http://www.wysotsky.com