”Det har inte gått utan motstånd, men med insikten om de sociala förhållandenas föränderlighet kan vi med hjälp av Engels bok förstå historien och blicka in i en framtid som förhoppningsvis innebär slutet på heterosexismen.”
Med de avslutande orden ramar Tiina Rosenberg in Engels Familjens, privategendomens och statens ursprung. För den gängse läsaren av Rosenbergs förord och Engels skrift framstår det inte som helt uppenbart på vilket sätt hans bok lånar sig till en sådan läsning.
Engels skrev boken mellan mars och maj 1884, ett år efter Marx död. Den baserades på den amerikanske antropologen Lewis Henry Morgans bok Ancient Society (1871) samt på Marx efterlämnade antropologiska anteckningar. Engels bok syftade till att sätta Morgans antropologiska pionjärarbete över statens och familjens framväxt i relation till Marx arbete.
Genom att visa på hur klassamhället och mäns dominans över kvinnor inte var naturgivna företeelser, utan resultatet av förändringar i sättet människor samverkade i frambringandet av existensmedel och andra människor, utgjorde Engels skrift ett viktigt debattinlägg i sin samtid.
Tiina Rosenberg menar i sitt förord att ”Engels bok är en tidig och central text om den normativa genusproduktionen som nödvändig för reproduktionen av heterosexualitet. Med utgångspunkt i hans text kan konstateras att regleringen av sexualitet knyts systematiskt till det produktionssätt som hör samman med den politiska ekonomin.” Men Engels bok kan svårligen sägas behandla ”den normativa genusproduktionen som nödvändig för reproduktionen av heterosexualitet”.
Boken har, som Rosenberg skriver, varit en av den socialistiska feminismens mest citerade klassiker, men sättet som Engels teser har utvecklats härigenom förblir oklart i förordet. Socialistiska feminister lyser också med sin frånvaro i Rosenbergs referenser. Vad som däremot lyfts fram är jämförelser med och paralleller till Michel Foucault och Judith Butler, jämförelser vilka inte framstår som givna. För att kunna göra sin avrundande förhoppning om heterosexismens slut tydlig, i relation till Engels bok, hade det behövts betydligt bättre argumentation för dessa kopplingar.
Rosenbergs inledning karaktäriseras överhuvudtaget av att hon gör både för mycket och för lite av de citat hon lyfter. Hon gör för lite av dem så till vida att hon inte utvecklar deras sammanhang eller betydelse och hon gör för mycket av dem så till vida att hon jämför dem med citat av eller referenser till andra författare som i sin tur skulle behöva förklaras. När hon citerar och refererar till Marx hämtar hon mer eller mindre citat rakt av från Judith Butlers Bara kulturellt? Problemet är bara att dessa citat framstår som i bästa fall besynnerliga, i värsta fall som direkt felaktiga.
Enligt Rosenberg insåg Engels ”att kvinnans underordning stod i samband med det monogama äktenskapet och därmed med kapitalismen som sådan”. Det hade i sammanhanget varit värt att nämna att medan Engels gick till frontalangrepp mot borgarskapets familjeförhållanden, blir bristfälligheten i hans analys tydlig när han kom till analysen av den proletära familjen. Engels skriver att: ”Här saknas all egendom – och det var just därför att egendomen skulle bevaras och gå i arv som monogamin och männens herravälde upprättades. Här saknas därmed också varje drivande kraft att göra männens herravälde gällande”.
Engels analys förblev på det stora hela ofärdig och motsägelsefull och dras med deskriptiva termer som analysverktyg och högst tveksamma liknelser såsom ”inom familjen är han borgaren, hon proletariatet”.
En återpublicering av Engels bok idag skulle, för att göra den rättvisa, kräva att den sattes i ett historiskt sammanhang. Den skulle även gagnas av en schematisk genomgång av hur dess tankar har utvecklats inom den socialistiska rörelsen. Med Murbruks publicering tillgodoses varken det ena eller det andra. Dess inramning nu för snarare tankarna till lanseringen av ett stridbart inlägg i samtidsdebatten. Den aktualitet Rosenbergs förord lyfter fram i Engels ligger måhända mycket i linje med strömningar inom delar av vänstern idag, men dess stridbarhet lämnar en del övrigt att önska.
