Kristendomen uppstod bland underklass i det Romerska imperiets utkant, i Palestina. Rörelsen spreds snart västerut. Efter att det härskande skiktet i Rom förgäves bekämpat läran i trehundra år gav de upp och gjorde kristendomen till statsreligion.
Därmed blev de fattigas budskap om rättvisa desarmerat av romerskt imperietänkande. Folkliga predikanter ersattes efterhand med en hierarki av präster, biskopar och högst upp en påve.
När det romerska imperiet började falla sönder på 400-talet fanns den kyrkliga apparaten kvar och växte i makt och styrka. Kyrkan hade liknande geografisk struktur som imperiet och kunde delvis ersätta det. Under tidig medeltid hade några påvar till och med egna arméer.
En dansk religionshistoriker, Vilhelm Grønbech, gav 1940 ut en bok om kristen ideologi: Kampen för en ny själ. Han utgår från högmedeltidens européer som var genomsyrade av tro på en andlig existens efter döden. Deras liv styrdes av att allt de gjorde och tänkte sågs och noga noterades av den straffande gode guden.
Medeltidskyrkan förkunnade att jordelivet var en vandring genom mörker och ofullkomlighet och att jordisk lycka bara var en förvrängd återklang av paradisets salighet, säger Grønbech. För den enskilde gällde det att bli disciplinerad, tygla sina begär och vända sig bort från jordiska ting. Människosläktet gick i ett pilgrimståg mot sitt fjärran mål, den andliga, himmelska världen.
Livet var därmed ett övergående elände på vägen mot saligheten, eller helvetet. När själen var det enda verkliga blev naturen en död materia som man kunde plundra utan att bekymra sig om följderna. Kapitalismen uppstod i denna omgivning och befriade människan från gamla föreställningar om ansvar för harmoni och balans i naturen, menar Grønbech.
De kristna var innehavare av den rätta läran och hade gudomligt uppdrag att sprida budskapet till andra folkslag. Columbus, som i den eurocentriska historieskrivningen ”upptäckte Amerika” – asiater hade 15-20 000 år tidigare via Berings sund upptäckt de amerikanska kontinenterna – denne italienare i kunglig spansk tjänst var djupt troende kristen. Tack vare en stark förtröstan på sin gud vågade han segla västerut över Atlanten, något ingen annan vågat på den tiden.
Alla europeiska erövrare i Amerika, både i syd och nord, var förvissade om att ha gudomlig kallelse att erövra dessa väldiga kontinenter, härska över hedningarna och frälsa dem.
Indianerna insåg att människan var en del av naturen. Européerna ansåg sig vara herrar över naturen med fria händer att göra vad de ville med den. I européernas ögon var indianerna vildar, ociviliserade rödskinn. Européerna var fanatiskt övertygade om sin överlägsenhet. Skjutvapnen var bevis på det och några av dem kunde både läsa och skriva.
De primitiva rödskinnen hade jagat bufflar på de nordamerikanska grässlätterna i årtusenden. Miljoner stora djur betade där. Kristna européer utrotade dem på en mansålder.
Även människor utrotades framgångsrikt. Enligt olika beräkningar fanns det på Columbus tid omkring 100 miljoner människor på de amerikanska kontinenterna. Européernas våld, epidemier och svält decimerade dem till cirka två miljoner!
Efter Sydamerikas erövring talas i huvudsak spanska och portugisiska där. I Nordamerika och senare Australien är erövrarspråket engelska. Asien lyckades européerna inte underkuva effektivt. I Afrika lyckades det någorlunda i 200 år.
Européer och USA:s amerikaner har vunnit makt och välstånd genom utpräglad hänsynslöshet mot resten av världen. Och genom att utan skrupler plundra naturen. Denna roffaranda har efterhand spritts överallt. Planekonomier har inte utgjort något undantag.
Ett nytänkande kommer kanske när isarna smält såpass att havsvattnet börjar stiga på allvar. Samtidigt kommer då säkert hyllningskörer till nya entrepenörer som tjänar miljarder på att bygga vallar mot havet.
