Det var rätt av Ung Scen/Öst att sluta spela sin pjäs Marken brinner. Föreställningen handlar om strukturell rasism, sociala skillnader och mediebilder. Den tar avstamp i fyra verkliga händelser: upploppen i Husby, franska Clichy-sous-Bois, amerikanska South Central och brittiska Tottenham. Eller var det uppror? Ung Scen/öst kallar föreställningen ”en introduktion i historiska kamper för demokratiska rättigheter”.
Spelperioden har varit stökig. Publiken, både ungdomar och vuxna, har skrikit rasistiska tillmälen och betett sig hotfullt och aggressivt. Det har också klottrats hakkors på teatern. Pjäsen skulle haft nypremiär den 19 november. Men de återstående 14 föreställningarna har ställts in på grund av arbetsmiljöskäl.
Ett bra beslut. Skådespelare ska inte känna sig otrygga på scen.

Den efterföljande debatten är oroande. Bland annat har en poliskommissarie sagt att: ”Jag reagerade på att [pjäsen] var onyanserad. Det var väldigt mycket kritik mot polisen”. En rektor säger att föreställningen blev ”för provokativ”. Som att det är pjäsens fel att rasister gått verbalt till attack.
Vi ser detta mönster upprepas: bevisbördan faller tillbaka på de utsatta, inte de angripande.
Andra teatrar och olika former av scener borde bjuda plats åt Marken brinner för att visa solidaritet. Det är ett utmärkt tillfälle för Alice Bah Kuhnke att göra ett uttalande från båda sina stolar: kultur och demokrati. Att en teaterföreställning hindras att spela är oacceptabelt. En inställd föreställning är ett steg närmare en inställd demokrati.