KARACHI. Så länge som Hatal Bibi kan minnas har det faktum att även kvinnor behöver uträtta sina behov ibland, och att hennes mensskydd behöver tvättas, inneburit att hon och hennes vänner tvingats ödsla många timmar på att gå långa sträckor för att få lite privat utrymme. Men nu är det slut på det.
Hatal Bibi är 50 år och bor i byn Ahmed Khaskheli i Sindh-provinsen i Pakistan. Med stöd av jordbruks- och skogsarbetarorganisationen i Sindh, Safwco, har familjen och deras grannar nyligen byggt inomhusdass, och Bibi kan inte nog prisa Safwcos arbete.
– Det är en ren lyx! säger hon.
Bibis granne Sadori och hennes två tonårsdöttrar beskriver livfullt hur de skötte sina behov innan de byggde dassen.
– Vi kvinnor brukade gå långt för att hitta en gemensam plats, helst en som var omgärdad av taggbuskar och därmed skyddad från männens snokande ögon. Vi började med att gräva ett litet dike, och sedan, när vi gjort vad vi skulle, grävde vi igen det, säger Sadori.

Låg prioritet hos männen
Safwco har hjälpt till att bygga sammanlagt 289 dass i åtta byar. Varje dass kostar motsvarande 775 kronor.
Safwco började sina insatser i byarna 1987. Man har bland annat byggt öppna dräneringssystem, och på tur stod att stenlägga de dammiga stigarna. Men kvinnorna krävde toaletter.
På männens listor hade dassen av någon anledning låg prioritet, och därför upplever männen i byarna generellt att dassbyggandet mest handlar om att gå kvinnorna till mötes. Få tycks vara medvetna om hygienens betydelse för folkhälsa och utveckling.