Samma dag som den svenska arbetarrörelsen firade arbetarrörelsens högtidsdag första maj, samlades 250 nazister ur Nordiska motståndsrörelsen (NMR) i Kungälv, norr om Göteborg. I Ludvika lyckades NMR samla 150 personer.
Organisationen ligger bakom bombattentat samt hot mot religiösa samfund och politiska meningsmotståndare. Förra året genomfördes nästan 4 000 aktiviteter kopplande till nynazism runt om i Sverige och NMR var den klart dominerande kraften.
I höstas förbjöds NMR i Finland. Nu vill regeringen tillsätta en utredning om att förbjuda rasistiska organisationer i Sverige. Om förbudet blir verklighet kommer det inte längre att vara möjligt för NMR att få demonstrations- och mötestillstånd från polisen. Men är ett förbud en effektiv strategi för att bekämpa rasism och nazism? Kan man genom lagstiftning förbjuda nazistiska idéer? Nja. Med stor sannolikhet kommer NMR fortsätta sin kamp mot det demokratiska samhället också efter ett förbud.
NMR får näring från konfrontation med polis och ett förbud spelar sannolikt terrororganisationen i händerna. De kommer att samlas olagligt för att visa sympatisörer, konkurrerande nazistorganisationer och övriga samhället att gruppen vägrar låta sig tystas.
Enligt svensk grundlag får var och en uttrycka sina åsikter genom att arrangera och närvara vid allmänna sammankomster. Detta är en grundbult i våra demokratiska fri- och rättigheter som drivits igenom tack vare bland annat arbetarrörelsen. Att det är just en socialdemokratiskt ledd regering som vill inskränka mötes- och demonstrationsfriheten är anmärkningsvärt. Redan i dag har polis och rättsväsende utmärkta möjligheter att gå hårt åt nazistiska organisationer. För även om nazister och fascister omfattas av grundlagsskyddade fri- och rättigheter, kan de inte fråntas straffansvar om de begår brott som hets mot folkgrupp, olaga hot eller misshandel. Det stora problemet i dag är att polisens tafatthet när det handlar om att utreda, gripa och lagföra nazister gränsar till ovilja.
NMR får näring från konfrontation med polis och ett förbud spelar sannolikt terrororganisationen i händerna
Under kalla kriget antogs en lag i Tyskland som förbjuder symboler tillhörande icke-konstitutionella organisationer. Det finns ingen särskild lista över de symboler som åsyftas, men lagen har nästan uteslutande använts för att förbjuda nazistiska och så kallade kommunistiska symboler. Men även symboler tillhörande kurdiska Folkets försvarsenheter, YPG, är förbjudna eftersom organisationen enligt tyska inrikesministeriet har kopplingar till Kurdistans arbetarparti, PKK. Att YPG bekämpar IS och har försett tyska säkerhetstjänsten, BND, med information i jakten på återvändande IS-krigare verkar inte betyda särskilt mycket i sammanhanget. Det tyska exemplet visar hur godtyckligt ett förbud mot åsiktsyttringar och ideologier kan vara. Den svenska regeringen vill bara förbjuda nazistiska organisationer, men öppnar för framtida makthavare att förbjuda även andra organisationer och symboler som är obekväma. En dag kanske den röda stjärnan på din kavajkrage ger böter eller till och med fängelse. Då kan det vara försent att vrida tillbaka klockan.
Rasism, fascism och nazism växer sig starka i orättvisa samhällen. Det är ingen slump att stödet för Sverigedemokraterna ökar och att nazistiska NMR har självförtroendet att öppet framföra antisemitism och islamofobi samt hota folkvalda politiker. Inom de branscher som till exempel byggbranschen där konkurrensen om jobb och löner är hårdast ökar också stödet för rasistiska partier. Om Socialdemokraterna och Miljöpartiet menar allvar med att vilja bekämpa nazisterna i NMR borde de lägga tid och energi på att driva en politik som bekämpar arbetslösheten och bostadsbristen. Ett första steg i en effektiv antirasistisk regeringspolitik är alltså att strypa Centerpartiets och Liberalernas inflytande över svensk politik.
