Hans Linde tycker att Vänsterpartiet tagit ett lätt och ett svårt beslut om Libyeninsatsen. Jag tycker det är mera sant att kalla det för ett förhastat och dumdristigt beslut. Linde fortsätter att tala om ”det libyska folket” som en enda enhet som står emot Gaddafi. Sanningen är ju att den senaste månadens bilder och reportage visar att det finns ett stort antal vanliga libyer som stöder Gaddafi – även i denna konfliktfyllda situation. Är inte dessa vanliga libyer också en del av det libyska folket? Om det är en majoritet eller en stor minoritet vet ingen – Libyen är som bekant en hårdför totalitär stat där inga fria val förekommer.
Men tron på att det bara är Gaddafi och hans familj, samt säkerhetspolisen, som stöder Gaddafi-sidan är naiv och vittnar om bristande insikt om förhållandena i Libyen.
Linde skriver också att Vänsterpartiet betonat vikten av att ”flygförbudszonen kombineras med politiska verktyg för att uppnå eldupphör”. Men varför stöder man då inte på ett aktivt sätt de konstruktiva medlingsförslag om eldupphör som kommit från både Turkiet och Afrikanska Unionen, där uppenbarligen Sydafrikas president spelat en viktig roll.
Och en fråga till som ingen ledande vänsterpartist svarat på: Vad är det för fel på den internationella fredsbyråns (IPB:s) förslag som publicerades i Flamman för några veckor sedan. Och uppfattar inte V:s utrikespolitiske talesman – Hans Linde – sprickan mellan V och fredsrörelsens som allvarlig?
Och till sist: när ska Hans Linde erkänna att det pågår ett utdraget inbördeskrig i Libyen och att Vänsterpartiet genom sina beslut är en både en indirekt och direkt part i detta inbördeskrig?