Nobelpriset är en mycket prestigefylld utmärkelse, välkänd, uppskattad och eftersträvad i hela världen. Det beror dels på prisets storlek, det rör sig om stora summor pengar.
Vidare finns det den historiska kontinuiteten, Nobelpriset har nu delats ut i över hundra år, med smärre avbrott som vanligen skylls på världskrig (det vore intressant att få veta de verkliga skälen).
Sist men inte minst handlar det om valet av pristagare. De som tilldelas priset måste uppfattas inte bara som förtjänta, utan också som de främsta inom sitt respektive område.
Det är ingen tvekan om att Nobels fredspris utgör ett undantag bland prisen och saknar all trovärdighet. Nog för att det har förekommit välförtjänta vinnare av priset, men de underliga, och dessutom ofta upprörande, valen är alltför många.
Den mest flagranta skandalen i modern tid är när priset tilldelades krigsförbrytaren Henry Kissinger.

Årets val är inget undantag. Räcker det verkligen att låta vettigare än Bush för att bli fredspristagare?
Det finns samtidigt klara skäl till varför Obama är en ovärdig pristagare. Han har trappat upp kriget i Afghanistan. Det utlovade uttåget ur Irak reser många frågetecken. Agerandet mot kuppen i Honduras har varit svagt och delvis motsägelsefullt. I Mellanöstern har framgångarna uteblivit helt. Obama har tvingats retirera från kravet om stopp för israeliska bosättningar, och mer eller mindre förnedrats av Israels premiärminister Netanyahu. Därmed är alla förhoppningar om en rättvis och varaktig fred i Palestina grusade för tillfället.
Och Nobels fredspris fortsätter att vara ett allt större skämt som ingen längre tar på allvar.