Miljöpartisten Yasri Khan meddelade i går att han drar tillbaka sin kandidatur till partistyrelsen och lämnar alla sina uppdrag. Orsaken är att Khan vägrade att ta en kvinnlig TV4-reporter i hand. I stället hälsade han genom en lätt bugning med handen på hjärtat. En vanlig hälsningssed i muslimska länder. Det orsakade närmast folkstorm.

Det finns saker som Yasri Khan borde ha fått stå till svars för. Han har flera gånger slirat betänkligt när det gäller uttalanden om Turkiet och kurdernas rättigheter. Man kan fråga sig om miljöpartister vill låta sig företrädas av någon som så sent som för ett par år sedan hyllade Turkiets högerreaktionäre president Recep Tayyip Erdogan. Att inte Miljöpartiet tycks ha reagerat på det är – milt uttryckt – slappt.

Men är icke-handskakningen en sådan sak? Hade Yasri Khan vägrat att låta sig intervjuas av en kvinnlig reporter hade det varit en sak. Det hade gjort det omöjligt för honom att verka i ett sekulärt samhälle. Nu gällde det en bugning i stället för en handskakning.

Khans egen förklaring är också värd att ta i beaktande: ”Så som jag är uppväxt anses fysisk beröring med det motsatta könet som väldigt, väldigt intimt”. Han sade inte att han såg kvinnor som ovärdiga att ta i hand med. Bara att det blev för intimt för honom. Irrationellt? Gammeldags? Ja, det kan man tycka. Samtidigt är beröring och närhet intimt. Och ens uppfostran och uppväxt går inte alltid att slänga av sig i en handvändning.

Vi kan dra en parallell till de ganska många svenska män som hälsar på kvinnor genom att kramas och tar andra män i hand. Något som förmodligen grundar sig i en fostran kring hur man förhåller sig till män respektive kvinnor. Gäller ”kramar du en, kramar du alla” från och med nu, eller är det bara muslimer som ska avkrävas lika-hälsande?

Vi är nog många som har olika privata preferenser utan att för den skull upphöja dem till politik. Det är fullt möjligt att skilja på de två sakerna. När man bedömer någons kvinnosyn måste man rimligen göra sig en helhetsbild och inte bara gå efter hur personen ifråga hälsar. Jag har inte i detalj studerat allt Yasri Khan skrivit och sagt, men det kan vara värt att påpeka att de tveksamma uttalanden som nämns i början av texten inte rör synen på jämställdhet i första hand.

Att slippa beröring som upplevs som obehaglig borde vara en självklar rättighet. Oavsett om den önskan grundar sig i en sträng religiös uppfostran, minnen av övergrepp, eller en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Ett samhälle som inte kan ta sådana hänsyn är ett ganska stelt och hårt samhälle.