Kongressen i Gävle visade att Vänsterpartiet vågar ta modiga och riktiga beslut när dess ledning inte förmår det. Och detta vid en tidpunkt när politiskt mod och ansvarskänsla kanske är viktigare än någonsin i partiets historia. Eller för att vara mer precis: vid en tidpunkt när politiskt mod och ansvarskänsla kanske är viktigare än någonsin i mänsklighetens historia.
När kongressen krävde Prioritera klimatet i valplattformen och Upp till kamp för sex timmars arbetsdag gjorde man något mycket viktigt för klimatet. Vilket kan låta som en självklarhet. Men det är inte prioriteringen i sig som är hoppingivande. Det är inte ens det politiska innehållet som glädjer.
För alla i Vänsterpartiet vill ha förkortad arbetstid. Det är bara det att partiets ledning tycker att andra arbetstidsfrågor – rätt till heltidsarbete till exempel – är mer realistiska om man ska få fackförbundens gillande. Och alla i Vänsterpartiet vill rädda mänskligheten undan en klimatkris. Det är bara det att partiledningen tycker att det är mer realistiskt att prioritera andra frågor och låta Miljöpartiet ”äga frågan i massmedia”.
Så varför ger denna omprioritering som kongressen tvingat fram hopp om klimatkampen? Sett på papper kan besluten tyckas som en smärre profilförändring, som en identitetsstärkande kur – Ro hit med de gamla käpphästarna! – för ett parti som är oroligt över att tappa bort sig själv i oppositionskoalitionen. En återgång till nittiotalets glansdagar, helt enkelt, minus en partiledare som vet hur man får fram sitt budskap med alla till buds stående medel.
Det är att tolka situationen fel. Vad kongressen i Gävle gjorde är stort. Man återupprättade den systemkritiska visionen.
När en rödgrön skuggbudget accepterar cirka 75 procent av borgerliga skattesänkningar upplevs det politiska rummet klaustrofobiskt. Att då våga lufta de i mänsklighetens historia unika systemförändringar som krävs för att tackla klimatkrisen ligger inte nära till hands. Åtminstone inte för de som låter sig styras av vad som för tillfället verkar realistiskt.
Tack och lov att V-medlemmarna vet bättre.
