Nu öppnar skolorna åter och runt om i landet rapporterar lokalpressen om samma situation: ingen kommunal skolledning vet hur många elever de kommer ha en månad in på terminen.
Den okontrollerade etableringen av privatskolor och det konstgjorda skolvalet har skapat ett kaos av aldrig tidigare skådat slag. På ett ställe är klasserna halvfulla och lokaler står oanvända, på ett annat måste lärare panikanställas för att fylla oväntade behov. Överallt tvingas pedagoger och skolledningar fokusera på fel saker. Läsårets första månad går åt till att bringa ordning i kaoset. Detta inom en verksamhet där framförhållning och god planering är en förutsättning för goda resultat. Studiero kräver planeringsro.
Privatskolorna på andra sidan stan är mer anpassade för det nya skolsveriges just-in-timeproduktion. De har minimal ”lagerhållning” av pedagogiska lokaler och fastanställda och de avgör själva hur många elever de vill ta in. Därigenom kan de plocka russinen ur skolpengskakan. Undervisningskvalitén blir visserligen därefter, men sådant kan branschen tillsammans med Jan Björklund hjälpas åt att skylla på annat. 68-generationens skadliga inverkan till exempel. Alltid nära till hands.
Det viktiga är att ”bägaren har vänt” som AcadeMedias vd Marcus Sjöberg uttrycker saken. Efter några politiskt riskabla etableringsår är det idag extremt vinstgivande att driva privatskola i Sverige. AcadeMedia är en av de koncerner som dominerar privatskolebranschen för gymnasieelever. Ett ”konjunkturokänsligt företag med lång och trygg orderstock” som det heter i årsredovisningen. Med en tillväxt på 20 procent årligen och ett beräknat rörelseresultat på 65-75 miljoner kronor för 2008, vilket motsvarar en vinstmarginal på omkring 15 procent. Det är ”god lönsamhet” konstaterar Marcus Sjöberg med ett illa dolt leende i en finansiell presentation från början på året (finns på företagets hemsida) och han säger rakt ut:
”När man är med och jobbar och driver ett företag på det här sättet som både jag och övriga i ledningen gör så är det ju resultatet på något sätt som räknas. ”
Ja, det är ju det, på något sätt. Och bortom ytliga floskler om att konkurrera med utbildningskvalité är det uppenbart att det är aktieägarna som är de främsta föremålen för styrelsens omsorger. I verklighetens privatskolesverige finns inte en tillstymmelse till den alternativa pedagogik förespråkarna lovade skulle blomstra efter avregleringen. Nej, skillnaden ligger istället i ett annat perspektivskifte, som Marcus Strömberg av misstag uttrycker i sin presentation: ”Jag brukar inte säga kunder, jag brukar säga deltagare och elever, men nu kom det ut kunder i alla fall.”
Det blir lätt så. Vad som än sägs så är det kunder som kommer ut i alla fall.
