En nyliberal kollaps öppnar för progressiva alternativ. När den traditionella vänstern inte är subversiv finns det en till stora delar utomparlamentarisk kraft redo att ställa aktuella – och systemkritiska – krav, menar Guy Standing som har blivit en megafon för prekariatet.
Du har inget fast, om ens något, jobb. Därför har du heller inga sociala förmåner. Du har ingen kontroll över din tid. Ett förstahandskontrakt på lägenheten är ren lyx. Framtid kan du knappt stava till. Din vardag och ditt liv är i någon annans händer. Då har du en prekär livssituation.
Tankarna var inte nya när Guy Standings Prekariatet – den nya farliga klassen kom ut på svenska år 2013, men han blev snart en kultfigur.
Medelåldern är lägre än vanligt och Z-salen i ABF-huset i Stockholm är sällsynt full. Guy Standing, professor i utvecklingsstudier vid University of London, knyter näven i luften, talar om basinkomst och en ny farlig klass. I sin nya bok A Precariat Charter ställer han alltmer konkreta krav i hopp om att flytta fram prekariatets positioner.
– Prekariatet vill inte återvända till ett liv med stabila jobb, fördelning av inkomster eller industrikapitalistiska idéer. Den kräver mer frihet, ett liv där man kan nå sin fulla potential. Säkerhetsaspekten är viktig, att man har kontroll över sin tid, att ha trygghet nog att utveckla sina färdigheter, kontakter och sin kapacitet.
Prekariatet har enligt Guy Standing varit drivande i varierande grad i protester i Tunisien, Egypten, Turkiet, Italien, Brasilien och Spanien, för att nämna några exempel.
– Processen med uppror och protester i världen de senaste åren innebär att man säger ”dra åt helvete” till det politiska etablissemanget. Många säger helt enkelt att de inte ser någon framtid i politikers dagordningar. De säger ”vi vet att ni vill locka folk till era grupper och intressen, men vi tänker inte delta”. Det är det första steget i att förkasta gamla politiska modeller.
Den globala ekonomiska krisen och de ökade klyftorna i samhällen runtom i världen har gynnat dessa teorier. Guy Standing talar med entusiasm om att världen upplever fler massprotester än någonsin internationellt sett. Han talar om en klass som snart bär karaktären av att vara ”för sig” i stället för ”i sig”.
– Efter ett tag förstår prekariatet att om de abdikerar helt från politiken kommer de andra att vinna. Därför är vi nu inne i en intressant fas med nya mobiliseringar. Det viktiga är att de politiska visionerna har börjat komma tillbaka i politiken. Därför är prekariatet en farlig klass – den förkastar inte bara det politiska landskapet, den utformar även en vision om ett bättre samhälle, förklarar Guy Standing engagerat.
Kraven i A Precariat Charter är konsekventa. Marknadiseringen av samhällets alla sfärer bör upphöra. Den nyliberala drömmen om den fria, flexibla kunden (förr medborgaren) ska en gång för alla kastas till historiens skräphög när livet som arbetande fattiga (working poor) blivit en etablerad tillvaro för många. De primitiva rebellerna, prekariatet, formas och utvecklas.
A Precariat Charter framstår som ett manifestutkast för missnöjda runtom i världen, ofta unga, med otrygg tillvaro. Här finns en osäkerhet, en okontrollerbar vardag, medvetenhet, men också ett diskret förakt för traditionella politiska institutioner.
– Medier tolkar ofta röstskolkning som politiskt ointresse. Det är fel! Människor är inte apatiska, de säger att de inte känner igen sig i partierna. Vi måste förstå att de gamla vänstermodellerna har blivit avvisade på samma sätt som nyliberalismen. Det är infantilt att tro på en socialistisk revolution utifrån det som sades för 100 år sedan, säger han och tillägger att han menar att 1900-talets vänster- och arbetarrörelser ofta led av hierarkiska organisationer, paternalism och tröghet.
Vänsterns värden är fortfarande relevanta, insisterar Guy Standing. De marxistiska verktygen likaså. Men han talar även om en ny klasstruktur och klassbaserade krav. Det kräver en ny typ av rörelse. Progressiva måste förstå värdet av kontroll över sitt liv och sin vardag för att vara relevanta. Därför är exempelvis basinkomst symboliskt i kampen mot de för prekariatet ogynnsamma arbetslinjerna, enligt Guy Standing.
Vänstern måste drömma och vara visionär. Det är återkommande i prekariatets kritik mot den traditionella vänstern, menar Guy Standing. De drömmande har länge avfärdats, även internt på vänsterkanten. Deltagande i regeringar och pragmatism har gått före visioner. Men nu finns det ett historiskt tillfälle att ändra dagordningen anser Guy Standing.
– Jämfört med för 20 år sedan har nyliberalismens hegemoni kollapsat. Allt det där pratet om individens framgång, konkurrenskraft och anställningsbarhet skrattar vi åt nu. Det handlar om en förändring av medvetandet. Det är kraftfullt och subversivt, säger Guy Standing medan han bläddrar i sin nya bok och citerar graffitimålningar från los indignados i Spanien för att sammanfatta varför prekariatets visioner är 2010-talets systemkritiska kraft:
– Det värsta vore att gå tillbaka till det gamla.
